Föreningen JA! // The YES! Association

Nedan kan du läsa manuset till Presskonferens – föreningen JA!, som föreningen JA! höll i samband med öppnandet av utställningen Konstfeminism - feministiska strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till idag på Dunkers Kulturhus, Helsingborg den 15 oktober 2005.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Hej och välkomna till en presentation av föreningen JA!. Jag heter Johanna Gustafsson, jag är konstnär. Jag vill presentera mina kollegor och styrelsen för JA! Fia-Stina Sandlund, konstnär, Malin Arnell, konstnär och Line S Karlström, konstnär. I styrelsen sitter också producent Anna Linder som tyvärr inte kunde närvara idag. Föreningen har också under den senaste månaden samarbetat med Leila Brännström som är doktorand vid juridikum i Lund. Vi har också haft hjälp med grafisk formgivning av konstnär Lisa Nyberg.

Vi som sitter här, är en grupp konstnärer som, individuellt och i andra sammanhang, länge förhållit oss till och kommunicerat de frågor som Konstfeminism belyser. Frågor om makt och mänskliga rättigheter, normer och värdehierarkier, representation och demokrati, performativitet och gränser.

I februari i år sammanfördes vi av konstvetaren, Eva Hallin, till ett samtal inför producerandet av utställningskatalogen som hör till utställningen Konstfeminism. Med det mötet som utgångspunkt och genom våra följande samtal började vi i grupp att reflektera över ramarna för utställningen Konstfeminism. Vi beslutade oss för att ta tillvara på de möjligheter som samtalen skapade och bildade föreningen JA! som en start på en större diskussion, ett forum för många fler. Och det är därför vi har bjudit hit er idag.

Låt oss berätta mer om JA!

JA! är en förening som skapar gynnsamma förhållanden för konstnärer vars verksamhet bidrar till att störta patriarkatet.
JA! är en separatistisk förening för feministiska konstnärer.
JA!s målsättning är att störta konstpatriarkatet genom att göra en strukturell omfördelning av tillgången på tid, plats och pengar inom konstområdet.
JA! nöjer sig inte med en diskussion.

JA! arbetar på flera plan samtidigt:
JA! ser till att hålla sig ajour med våra medkonstnärers situation genom att samla in fakta i form av statistik och genom att föra en dialog med såväl konstnärer, kuratorer, gallerier som institutioner.
JA! verkar för att sprida fakta och könsuppdelad statistik.
JA! möjliggör effektivare utbyte mellan de konstnärer som arbetar med feministiska frågor, genom att upprätta en sambandscentral på internet. Hemsidans innehåll kommer att formas utifrån medkonstnärernas önskemål.

Svensk jämställdhet är världsberömd. Sverige har världens mest jämställda parlament och regering. Våra politiska partier påstår sig, i princip samstämmigt, vara feministiska. Alla politiska beslut ska numer genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Alla statligt drivna institutioner i Sverige är offentligt finansierade, alltså finansierade genom statliga och kommunala skattepengar. Vilket gör att de borde vara en del av det jämställda Sverige. Alla dessa institutioner har, eller ska ha, en jämställdhetsplan. Jämställdhetsplanen är en riktlinje i institutionernas jämställdhetsarbete, och har alltså ingen laglig innebörd. Det som gör att de förblivit rekommendationer är begreppet kvalitet.

Begreppet kvalitet styrs av de som är i ledande position i konstvärlden, och köns- och etnicitets representationen på dessa positioner är mycket snedfördelad. Detta har gjort att begreppet kvalitet kommit att bli snävt, vilket fått till följd att de beslut som tas vad gäller representation vid utställningar och inköp gått samma väg. Institutionerna uttrycker i många olika samanhang vikten av att föra en diskussion kring begreppet kvalitet, att försöka förhålla sig rörligt och föränderligt till det. Men det har trots allt blivit så att den rådande definitionen av begreppet kvalitet har omöjliggjort jämställdhet och etnisk jämlikhet inom konstvärlden.

Ett vanligt missförstånd då det talas om jämställdhet och jämlikhet är att beskriva dessa specifika frågor som "problemet", då det i själva verket är just dessa som utgör alla möjligheter! Och att det snarare är kvalitetsbegreppet, som med tiden krympt och stelnat en aning, som i så fall skulle utgöra, inte ett problem, men ett hinder. Men det finns enkla lösningar för att bryta denna onda cirkel. Och det möjliggör JA! genom att låta kvotering gå före den nu rådande kvalitetsnormen, och att, parallellt med det genomförandet, föra en diskussion kring begreppet kvalitet.

Vi i föreningen JA! jobbar med fokus på framtiden men för att hitta lösningar ska vi helt kort redogöra för rådande situation. Vi ska härmed presentera lite statistik kring de institutioner som arrangerar utställningen Konstfeminism; Riksutställningar, Liljevalchs konsthall och Dunkers Kulturhus, så vi vet vad vi har som utgångspunkt. Men låt oss först berätta om vilken typ av information vi sökt och hur insamlandet av informationen gick till. Vi bad att få tal del av institutionernas jämställdhetsplaner och uppföljningen av hur de efterföljts, vi ställde också frågor om institutionernas beaktande av etnisk jämlikhet, klass och sexualitet.

Vi har först och främst letat information på institutionernas hemsidor, alltså den information som institutionen gör tillgänglig för publiken. Här var Liljevalchs konsthall ganska öppen med information kring utställningar och personal. Medan både Dunkers Kulturhus och Riksutställningars information var svårtillgänglig. Vi fortsatte att söka på internet, men att googla på statistik + konst visade sig vara lönlöst.

Vi kontaktade institutionerna via mail med en förfrågan om jämställdhetsinformation, jämställdhetsplaner. Liljevalchs konsthall och Dunkers Kulturhus svarade kortfattat via mail att de inte för statistik men bifogade respektive jämställdhetsplan. Vidare började vi ringa till institutionerna för att följa upp vår mail-fråga. Vi fick kommentarer som; "Vad är jämställdhetsstatistik?" och "Jämställdhetsplan? Det vet jag faktiskt inte om vi har någon." Här behöver vi väl knappast tillägga att varje svensk arbetsplats enligt lag är skyldig att ha en jämställdhetsplan. Vi kontaktade också Statens kulturråd och Kulturdepartementet i letandet efter aktuell jämställdhetsstatistik. Det visade sig att detta inte fanns. Vare sig Kulturdepartementet eller Kulturrådet kräver den typen av redovisning av de institutioner som får deras ekonomiska stöd. Kulturdepartementet ville, citat: "hålla sig på armlängds avstånd från institutionerna". Vi tolkar det som att de anser sig vara för okunniga för att kunna bedöma kvalitet. Kulturrådet undrade vad jämställdhetsstatistik var för något. När vi förklarade sade dom: "Aha! du vill ha hårddata, det kan bli svårt, då får du nog göra egen research, det finns spridda skurar av siffror lite här och där. Vi brukar rekommendera våra institutioner att de kanske arrangerar en utställning med kvinnoperspektiv till exempel men mer än så är det inte."

Den statistik vi kommer att presentera är därför av varierande slag och detta beror alltså på att den information vi sökt inte har funnits att finna.

STATISTIK

Dunkers Kulturhus.
Dunkers Kulturhus öppnade den 27 april 2002.
De hade då 5 miljoner kronor att göra inköp för.
I slutet av april samma år, har 2,5 miljoner kronor spenderats, alltså hälften av pengarna.
Dessa användes på följande sätt:
24 verk köps in, gjorda av 16 konstnärer.
Utav de 16 konstnärer de köper verk av är 3 st kvinnor och 13 st är män.
Och utav de 24 verk som köps in har 6 st en kvinna som upphovsperson
och 18 verk är gjorda av män.

Till följd av denna snedfördelning riktas kritik mot Dunkers Kulturhus som ger ett löfte om bättring vid föredelningen av kvarvarande 2,5 miljoner. I december 2003 har Dunkers Kulturhus spenderat sin resterande inköpsbudget och gör en utställning för att visa sin samling. Utställningen har titeln; Samlingarna - samtidskonsten i fokus. Tyvärr så är männen i majoritet även denna gång.

I det mailsvar som kom från Dunkers Kulturhus bifogades jämställdhets- och mångfaldsplanen samt en sammanfattad statistik, som svar på vår förfrågan.
Svaret löd: "Antal manliga konstnärer i de utställningar som vi genomfört sedan starten 2002 är 40 st (häri ingår ej utställningen "Lättklädda damer och mustaschprydda män", en utställning med verk från 1800-talet från samlingarna med målningar av 93 män och 18 kvinnor samt ett 20-tal verk av okända konstnärer). Antal kvinnliga konstnärer i de utställningar som vi genomfört sedan starten 2002 är 40 st (häri ingår ej utställningen "Lättklädda damer och mustaschprydda män", en utställning med verk från 1800-talet från samlingarna med målningar av 93 män och 18 kvinnor samt ett 20-tal verk av okända konstnärer)."
Vi vet inte riktigt varför inte utställningen "Lättklädda damer och mustaschprydda män" inte skulle räknas med i statistiken. Vi vet inte heller varför Dunkers Kulturhus valt att göra en utställning med det namnet. Statistiken har alltså dubbla budskap. Om vi läser den som Dunkers Kulturhus vill att vi ska läsa den är fördelningen alltså 50/50, 40 kvinnor och 40 män. Men om vi läser statistiken utifrån samtliga utställda konstnärer sen öppningen 2002, blir det; 58 kvinnor och 133 män.

Enligt samma mail är personalfördelningen; 15 fast anställda män och 39 fast anställda kvinnor, totalt alltså, 54 anställda. Uppgifter om arbetsfördelning lämnas inte. Vi kollade hemsidan, där finns uppgifter om totalt 26 anställda, 9 män och 17 kvinnor. Posterna är fördelade på följande sätt: Männen arbetar som: kulturhuschef, musikproducent, grafisk formgivare, 1:e konstintendent, 1:e antikvarie, museipedagog, teknisk chef, ljus och AV tekniker, ljudtekniker.
Kvinnorna arbetar som: arrangemangskoordinator, ungdomsverksamhet (2st), bokningar/studiebesök/guidningar/etc. (1st), informatör, informationsassistent, konstintendent, konstpedagog (3st), koordinator (2st), reception/butik (2st), antikvarie/utställningsproducent (2st), IT-bibliotekarie.

Liljevalchs konsthall
Liljevalchs konsthall har under åren 2003-2005 producerat:
- 11 separatutställningar; 5 av män, 6 av kvinnor.
Men av dessa 11 separatutställningar är 4 stycken så kallade "mellanrumsutställningar" vilket betyder att de pågår kortare tid än de "riktiga" utställningarna. 3 av dessa 4 mellanrum fylldes med verk av kvinnliga konstnärer.
- 3 grupputställningar varav 2 är vårsalonger där uppgift kring representation inte finns tillgänglig. Den tredje är teckningsutställningen "I linje" där 43 konstnärer deltog varav 13 var kvinnor och 30 var män.
- Samtliga utställningar har sammanställts av utställningskommissarier, dessa har alla varit män med ett undantag. Till vårsalongen "Formbart" under Designåret 2005 delades arbetet av en man och en kvinna.

Liljevalchs konsthalls personal utgörs av 6 kvinnor och 5 män, allt som allt 11 personer. Så långt är allt bra, men om man listar personalens arbetsuppgifter talar det sitt tydliga språk:
Männen arbetar som; konsthallschef, intendent, tekniker, snickare och fastighetsintendent.
Kvinnorna arbetar som; utställningskoordinator och eventmanager (1 st), registrator - arkivansvarig och bokningsansvarig(1 st), receptionist, butiks- och förslagsansvarig(1 st), ekonomiansvarig, webbredaktör.

I början av 2002 gör intendenten på Liljevalchs konsthall, som även är en av kuratorerna på den här utställningen, Niclas Östlind, följande uttalade inför en klass på Konstfack i Stockholm: "Tyvärr finns det inga kvinnor som har en sådan stor produktion av så hög kvalitet att de kan göra en retrospektiv på Liljevalchs." Efter skarp kritik i landets tidningar, den såkallade "herrklubbsdebatten" startad av Stina Högkvist i Aftonbladet, verkar det dock göra det, då Liljevalchs, har visat och kommer att visa kvinnliga konstnärer. Vi tolkar det som att kritiken tog. Men med Liljevalchs agenda och i skuggan av Niclas Östlinds tidigare uttalande är det lätt att läsa utställningen Konstfeminism som en alibiutställning vars syfte är att sopa rent framför egen dörr. Det är också lätt att ställa sig frågan vad som händer sen? Kan vi hoppas att detta är ett tecken på en mer långsiktig förändring?

Riksutställningar
Riksutställningar har en svårräknad statistik, men vad man över lag kan säga om den här institutionen är att den till största del drivs av kvinnor. När vi gått igenom de projekt som på hemsidan är märkta med "konst", såg vi att de flesta har kvinnor som projektledare. Tyvärr saknas oftast uppgifter om de medverkande konstnärerna. I en rapport om konst och makt med titeln: Varför blir det så snett II? som skrevs av Anna Furumark, 2004, intervjuas Riksutställningars generaldirektör Ann Folin. Hon får bl. a frågorna:
- Kan du beskriva gemensamma drag hos dem som inom konstinstitutioner? Upplever du att personalen tillhör en likartad eller olikartad grupp? Hänger innehåll och representation ihop tycker du? Organisation och produktion? Hur då i så fall?

Ann Folin svarar: Angående gemensamma drag för egna personalen: Vi har en väldigt liten rörlighet bland den fasta personalen, många har arbetat här länge. I vissa fall är detta den enda arbetsplats de har erfarenhet ifrån. Vi har få medarbetare med annan etnisk och kulturell bakgrund. På konstsidan blir det ännu tydligare. Där är personerna allt för lika vad gäller ålder, bakgrund och nätverk.
Angående likartat innehåll: Första frågan för utställningschefen är varje gång - är detta ett spännande projekt, är detta ett angeläget ämne? Utställningschefen bestämmer vad som är den konstnärliga kvalitén för projekten. Vi jobbar hela tiden aktivt med att öka kvaliteten på de inkommande utställningsförslagen. Vi gör det bl. a. genom att vara tydliga med vilken typ av projekt vi är intresserade av. Vi kan inte ta in projekt enbart baserade på att de är gjorda av personer med utländsk bakgrund, de måste ha ett angeläget innehåll. Däremot utreder vi nog dessa projekt lite extra noga innan eventuellt avslag.

Vi har valt att använda detta citat under rubriken Statistik därför att vi tycker att det väl beskriver situationen och inställningen till förändring i institutionen. Där begrepp som "ta i beaktande" och "jobbar hela tiden aktivt" blir institutionens bidrag till förändring.

Vi i föreningen JA! är inga upprorsmakare, och som vi tidigare uttryckt jobbar vi FÖR en lösning, vi jobbar FÖR en positiv förändring som är ett uttryckt önskemål från såväl de statliga institutionerna som utövande konstnärer. Så vi frågade oss, vad kan vi göra? Och vilka steg kan vi gemensamt ta här idag?

Inom ramarna för denna unika utställning och i sällskap av fränder i er konstnärer och institutionerna som tagit steget att göra den här utställningen vill vi också agera. Dra vårt strå till stacken som man brukar säga. Så vi har tillsammans med en jurist arbetat fram ett verktyg som kommer att underlätta jämställdhets- och jämlikhetsarbetet.

För JA! är inte bara en förening vars syfte är att främja konst av hög kvalitet, dvs. konst som bidrar till att störta patriarkatet. JA! står också för JämlikhetsAvtal.
Avtalet som vi nu vill presentera fungerar som ett komplement till kraven på jämställdhets - och mångfaldsplanerna från exempelvis Kulturdepartementet och statens Kulturråd, som är endast är rekommendationer och därmed inte bindande. Bindande är däremot JämlikhetsAvtalet.
Vi sträcker härmed ut en feministisk hand mot; Dunkers Kulturhus, Liljevalchs konsthall, Riksutställningar, Göteborgs konstmuseum och Hälsninglands museum samt övriga institutioner i Sverige, och hoppas att de vill ta den.

Härmed vill vi presentera JämlikhetsAvtalet!

JämlikhetsAvtal
Mellan föreningen JA! och Dunkers Kulturhus, Liljevalchs konsthall, Hälsinglands Museum, Göteborgs konsthall och Riksutställningar.

Avtalets innehåll
Institutionerna förbinder sig härmed att iaktta jämställdhet och etnisk jämlikhet i utställningsverksamheten, vid inköp och vid personaltillsättningar.

Jämställd verksamhet
En jämställd utställningsverksamhet innebär i avtalets mening att minst hälften av de utställda verken bör ha en kvinna som upphovsperson. Verksamheten betraktas som jämställd om andelen kvinnor som upphovspersoner är högre, eftersom kvinnliga konstnärer varit och fortfarande är underrepresenterade vid de statliga konstinstitutionerna.

En jämställd inköpsverksamhet innebär i avtalets mening att minst hälften av de inköpta verken bör ha en kvinna som upphovsperson. Den budget som institutionen avsatt för inköp bör vara jämlikt fördelad mellan könen. Institutionen bör på sikt ha som mål att hela samlingen håller denna standard.

En jämställd personaltillsättning innebär i avtalets mening att minst hälften av de tjänster som utlyses efter avtalets ingående ska tillsättas med kvinnor. Institutionen bör på sikt ha som mål att andelen anställda kvinnor respektive män ska vara jämlikt fördelade över institutionens samtliga lönegrader.

Etniskt jämlik verksamhet
En etniskt jämlik verksamhet innebär i avtalets mening att institutionernas urval av upphovspersoner bör spegla samhällets etniska mångfald. Institutionerna bär ansvaret för att finna aktuell information om samhällets etniska sammansättning från statistiska centralbyrån eller andra tillförlitliga informationskällor.

En etniskt jämlik inköpsverksamhet innebär i avtalets mening att institutionernas inköp bör spegla samhällets etniska mångfald i fråga om upphovspersoner. Den budget som institutionen avsatt för inköp bör ta hänsyn till detta. Institutionen bör ständigt sträva efter att hela samlingen speglar den etniska mångfald som vid tidpunkten existerar i Sverige.

En etniskt jämlik personaltillsättning innebär i avtalets mening att de tjänster som utlyses efter avtalets ingående tillsätts på ett sådant sätt att det speglar samhällets etniska sammansättning vid tidpunkten. Institutionen bör på sikt ha som mål att den etniska mångfalden ska vara fördelad över institutionens samtliga lönegrader.

Utvärdering
Utställningsverksamheten, inköpsverksamheten och personaltillsättningarna utvärderas i perioder om två år. Det första utvärderingstillfället infaller två år från det datum den första insitutionen undertecknat avtalet. Nästa utvärderingstillfälle infaller efter ytterligare två år och så vidare. Avtalet är inte tidsbegränsat.

Sanktion
Om någon institution vid utvärderingstillfället inte fullgjort sina åtaganden i enlighet med detta avtal måste institutionen erlägga en straffavgift om 10 000 SEK (att justeras årligen i procentuellt förhållande till basbeloppet), per procentuell felaktig representationsfördelning när det gäller kön eller etnisk mångfald inom utställningsverksamheten, inköpsverksamheten och personaltillsättningen till föreningen JA!s fond, som har upprättats för att ekonomiskt stötta de konstnärer som på grund av sin könstillhörighet, sin etnicitet eller sin sexuella läggning blivit utsatta för diskriminerande behandling.

Övrigt
Om ett åtagande i enlighet med detta avtal inte fullgörs och misslyckandet har sin orsak i institutionens arbetsrättsliga förpliktelser betraktas detta inte som ett avtalsbrott. Varje institution är bunden av avtalet från det datum då institutionens representant undertecknat avtalet.

Underskrifter
Detta avtal har upprättats i sex exemplar, av vilka föreningen JA! och institutionerna tagit var sitt.

Vi vill härmed kalla upp en representant från varje institution för att få överräcka ett JämlikhetsAvtal för påskrift. Eftersom vi befinner oss här på Dunkers Kulturhus finner vi det lämpligt att kalla upp 1: e konstintendent Magnus Jensner. Välkommen upp Magnus!

Vidare ser vi att vi har Niklas Östlind, från Liljevalchs här ibland oss. Välkommen upp Niclas!

Anna Livion, Riksutställningar, finns du här? I så fall vill vi överräcka ett JämlikhetsAvtal till dig. Välkommen upp!

Om det finns någon representant från Göteborgs konstmuseum eller Hälsinglands museum är ni välkomna fram för att ta emot era JämlikhetsAvtal

Nu vill vi öppna för era frågor i 5 minuter. Och eftersom vi nu tydligt har formulerat oss kring det här ämnet väljer vi att bara svara ja och nej med förhoppningen att ni också ska formulera er.

(Frågestund)

Vi kommer nu att gå till utställningen för att hänga upp Avtalet, och skriva under vår del. Ni är alla välkomna att göra oss sällskap! Vi kommer också att ta med oss all information som vi har samlat i en pärm och kommer att stanna en stund för ytterligare frågor.

Vi vill avsluta med att tillägga att JA! är en temporär förening som kommer att upplösas den dag då den inte längre behövs. Förhoppningsvis kommer föreningen inte längre existera efter den första utvärderingen år 2007, när utställningen Konstfeminism har turnerat klart. Då borde det hela vara grejat.

Till sist sänder vi all vår respekt till Tiina Rosenberg som för några dagar sedan avgick från sin post i styrelsen för det politiska partiet FI, på grund av trakasserier sprungna ur det kvinnohat och homohat som idag, tyvärr, fortfarande präglar det här landet, Sverige.