Archive for oktober, 2005
Den 15 oktober 2005 blev föreningen JA! offentlig, genom Presskonferens/Performance, då föreningens styrelse presenterade stadgar, målsättning och det framarbetade JämlikhetsAvtalet. Presskonferens/Performance skedde inom ramarna för utställningen Konstfeminism. Strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till idag på Dunkers Kulturhus.
Representanter från de inblandade institutionerna var närvarande och delgavs JämlikhetsAvtalet: Riksutställningar: Anna Livion och Anna Nyström, Liljevalchs konsthall: Niclas Östlind, Dunkers Kulturhus: Magnus Jensner. Även Konstfeminisms initiativtagare Barbro Werkmäster var närvarande.
Under Presskonferens/Performance satte styrelsen för JA! upp JämlikhetsAvtaletet i storformat inne i utställningen. Styrelsens representanter: Fia-Stina Sandlund, Johanna Gustafsson, Line S. Karlström och Malin Arnell skrev under.
Här hade institutionernas representanter möjlighet att skriva under, men avstod.
Vid dagens slut meddelade både Magnus Jensner (Dunkers Kulturhus) och Niclas Östlind (Liljevalchs konsthall) att styrelsen för föreningen JA! skulle bli kontaktade av dem på måndagen som följde, alltså den 17 oktober. Men ingen kontakt togs av institutionerna.
Onsdagen den 19 oktober tar istället styrelsen för föreningen JA! kontakt. Vi skickar ett mail där vi tackar för senast och uttrycker hur mycket vi uppskattat de utställda verken och mötena med de deltagande konstnärerna. Institutionernas representanter har valt att inte svara på detta mail.
Sedan föreningen JA!s offentliggörande och överlämnandet av JämlikhetsAvtalet, den 15 oktober, har alltså ingen kontakt tagits av institutionerna ansvariga för utställningen Konstfeminism.
Vår första, välvilliga, tolkning av tystnaden var att representanterna tagit ledigt efter arbetet med utställningen. Men då en annan deltagande konstnär varit i kontakt med en av representanterna via mail förstod vi att så är inte fallet. Det lämnar oss tyvärr med tolkningen att institutionerna valt att använda en av de mest tillämpade härskarteknikerna, osynliggörande. Vi hade hoppats på att, inom ramen för ett feministiskt projekt, bli bemötta på ett annat sätt.
Fortsättning följer. Med systerskapliga hälsningar JA!
26 oktober 2005.
Comments 0
I artikeln Starkt kvinnouppror lyckas inte provocera skriver Therese Marklund skriver om utställningen Konstfeminism – strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till i dag.
”Störta konstpatriarkatet! Bort med överrepresentationen av män inom konstvärlden, på såväl chefsposter som inom museer och konsthallars utställningsverksamhet. Det uppmanar föreningen JA!, bestående av konstnärerna Malin Arnell, Johanna Gustafsson, Line S Karlström, Anna Linder och Fia-Stina Sandlund.
Den nystartade föreningen driver sin aktion som en del av utställningen Konstfeminism som börjar sin turné i Helsingborg innan den vandrar vidare till Stockholm, Hudiksvall och Göteborg.
Utställningen inriktar sig på feministiska strategier och effekter inom konsten från 1970-talet fram till i dag. Den ligger i tiden och är politisk korrekt, men samtidigt som föreningen JA! med all rätt utmanar rådande maktordning, lär Konstfeminism inte bli något mer än en nostalgisk odyssé genom den feministiska konsthistorien.”
Svenska Dagbladet 22 oktober 2005
Comments 0
I artikeln Konst: Lede fi skriver Boel Gerell om utställningen Konstfeminism – strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till i dag.
”Utställningen Konstfeminism – strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till i dag är som titeln antyder en i stora delar retrospektiv utställning. Närmast nuet kommer nystartade föreningen ”JA!” som i samband med vernissagen presenterade sitt JämlikhetsAvtal och förklarade sig ha syftet ”att främja konst av hög kvalitet, det vill säga konst som bidrar till att störta patriarkatet.” Konst som redskap alltså, ett tillhygge att slå i pannan på den lede fi, där verkets värde definieras genom dess villighet att underordna sig ”saken”. Ett tänkande farligt nära den kulturkontrollerande diktaturens och så är vi där igen, i det hätskt naiva endimensionella tilltalet och det är synd. För utställningen är mycket mer än så. Detta är en skattkista fylld av verk av konstnärer som annars ofta fått stå tillbaka på en av tradition manligt dominerad konstarena.”
Expressen den 21 oktober 2005
Comments 0
I februari 2005 sammanfördes konstnärerna Line S. Karlström, Johanna Gustavsson, Malin Arnell, Anna Linder och Fia-Stina Sandlund av konstvetaren Eva Hallin, för ett samtal om ”feministiska motståndsstrategier” inför producerandet av katalogen till utställningen Konstfeminism – strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till idag.
Med det mötet som utgångspunkt och genom våra följande samtal började vi kollektivt reflektera över utställningens ramar. Vi var eniga om att utställningen Konstfeminism (som då vi blev inbjudna hette Feministisk konst) var ett viktigt och värdefullt men också mycket känsligt initiativ. Mycket stod på spel. Vi var kritiska till många saker i utställningsarbetet. Inledningsvis var vi rädda för att den gömda agendan egentligen var att Liljevalchs konsthall och Dunkers Kulturhus behövde putsa upp sitt dåliga rykte i fråga om könsrepresentation i utställningsverksamheten och vid inköp. Att de deltagande konstnärerna knappt skulle få något betalt var inte heller ett gott tecken. Många samtida konstnärer som arbetar processinriktat och performativt visades på utställningen – med ett undantag – endast genom dokumentation. Det fanns alltså ingen budget för en samtida feministisk konstnärlig praktik. Listan på deltagande konstnärer har från början inte heller innehållit utställare med annan etnisk bakgrund än ”svensk”. Utställningsgruppen talar om queer, men inte någonstans tar curatorerna hänsyn till det intersektionella perspektivet som enligt oss är det analytiska verktyg som bäst kan öka förståelsen av maktstrukturer och hierarkier. Vi såg upplägget att klämma ihop ca 120 av Sveriges mest tongivande konstnärer, och kategorisera deras arbeten under olika teman som förminskande. Verk som haft en politisk sprängkraft riskerade att bli annekterade varumärken som skulle sprida sin glans över etablissemanget. Vi upplevde att utställningen Konstfeminism genom sitt fokus på 70-talet riskerade att bli en ofarlig utställning, en utställning som pekade bakåt. Vi delade en önskan om att vara de konstnärer som pekar framåt och vi ville att dagens feministiska diskussion skulle finnas närvarande i utställningen. I ljuset av våra modiga, starka och fantastiska föregångare och med stöd av alla briljanta feministiska aktörer inom den samtida konsten bestämde vi att det var dags för Sveriges statliga konstinstitutioner att äntligen fixa det där med en verkligt jämställd och jämlik verksamhet. Var institutionerna bakom utställningen Konstfeminism (och andra konstinstitutioner som i teorin säger sig vara för jämlikhet) beredda att praktisera? Var de redo för en juridisk överenskommelse – att ta ansvar för sin uttalade vilja till ökad jämlikhet – och skriva under ett bindande JämlikhetsAvtal?
That’s the story. Och resten är historia som man brukar säga.
Nedan kan du läsa JämlikhetsAvtal (#1, 2005) som YES! Association/Föreningen JA! föreslog att upprätta mellan YES! Association/Föreningen JA! och institutionerna som visade utställningen Konstfeminsim – feministiska strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till idag; Dunkers Kulturhus, Liljevalchs konsthall, Hälsinglands Museum, Göteborgs konstmuseum och Riksutställningar. JämlikhetsAvtalet (2005) offentliggjordes på Dunkers Kulturhus i Helsingborg den 15 oktober 2005. I och med författandet av detta JämlikhetsAvtal (#1, 2005) bildades YES! Association/Föreningen JA!
– – – – – – – – – – – – – – – – – – –
JÄMLIKHETSAVTAL #1
Avtalets innehåll
Institutionerna förbinder sig härmed att iaktta jämställdhet och etnisk jämlikhet i utställningsverksamheten, vid inköp och vid personaltillsättningar.
Jämställd verksamhet
En jämställd utställningsverksamhet innebär i avtalets mening att minst hälften av de utställda verken bör ha en kvinna som upphovsperson. Verksamheten betraktas som jämställd om andelen kvinnor som upphovspersoner är högre, eftersom kvinnliga konstnärer varit och fortfarande är underrepresenterade vid de statliga konstinstitutionerna.
En jämställd inköpsverksamhet innebär i avtalets mening att minst hälften av de inköpta verken bör ha en kvinna som upphovsperson. Den budget som institutionen avsatt för inköp bör vara jämlikt fördelad mellan könen. Institutionen bör på sikt ha som mål att hela samlingen håller denna standard.
En jämställd personaltillsättning innebär i avtalets mening att minst hälften av de tjänster som utlyses efter avtalets ingående ska tillsättas med kvinnor. Institutionen bör på sikt ha som mål att andelen anställda kvinnor respektive män ska vara jämlikt fördelade över institutionens samtliga lönegrader.
Etniskt jämlik verksamhet
En etniskt jämlik verksamhet innebär i avtalets mening att institutionernas urval av upphovspersoner bör spegla samhällets etniska mångfald. Institutionerna bär ansvaret för att finna aktuell information om samhällets etniska sammansättning från statistiska centralbyrån eller andra tillförlitliga informationskällor.
En etniskt jämlik inköpsverksamhet innebär i avtalets mening att institutionernas inköp bör spegla samhällets etniska mångfald i fråga om upphovspersoner. Den budget som institutionen avsatt för inköp bör ta hänsyn till detta. Institutionen bör ständigt sträva efter att hela samlingen speglar den etniska mångfald som vid tidpunkten existerar i Sverige.
En etniskt jämlik personaltillsättning innebär i avtalets mening att de tjänster som utlyses efter avtalets ingående tillsätts på ett sådant sätt att det speglar samhällets etniska sammansättning vid tidpunkten. Institutionen bör på sikt ha som mål att den etniska mångfalden ska vara fördelad över institutionens samtliga lönegrader.
Utvärdering
Utställningsverksamheten, inköpsverksamheten och personaltillsättningarna utvärderas i perioder om två år. Det första utvärderingstillfället infaller två år från det datum den första insitutionen undertecknat avtalet. Nästa utvärderingstillfälle infaller efter ytterligare två år och så vidare. Avtalet är inte tidsbegränsat.
Sanktion
Om någon institution vid utvärderingstillfället inte fullgjort sina åtaganden i enlighet med detta avtal måste institutionen erlägga en straffavgift om 10 000 SEK (att justeras årligen i procentuellt förhållande till basbeloppet), per procentuell felaktig representationsfördelning när det gäller kön eller etnisk mångfald inom utställningsverksamheten, inköpsverksamheten och personaltillsättningen till föreningen YES! Association/Föreningen JA!s fond, som har upprättats för att ekonomiskt stötta de konstnärer som på grund av sin könstillhörighet, sin etnicitet eller sin sexuella läggning blivit utsatta för diskriminerande behandling.
Övrigt
Om ett åtagande i enlighet med detta avtal inte fullgörs och misslyckandet har sin orsak i institutionens arbetsrättsliga förpliktelser betraktas detta inte som ett avtalsbrott. Varje institution är bunden av avtalet från det datum då institutionens representant undertecknat avtalet.
Underskrifter
Detta avtal har upprättats i sex exemplar, av vilka YES! Association/Föreningen JA! och institutionerna tagit var sitt.
Helsingborg, 15 oktober 2005.
Comments 0
Below you can read the script for the Press Conference / Performance 2005, that YES! Association / Föreningen JA! held in conjunction with the opening of the exhibition Art Feminism – Strategies and effects in Sweden from the 1970s up to the present day at Dunkers Kulturhus in Helsingborg, 15th of October 2005.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Hello and welcome to a presentation of YES! Association / Föreningen JA!. I’m Johanna Gustavsson. I’m an Artist. I’d like to introduce you to my colleagues in the board of YES! Association / Föreningen JA!; Fia-Stina Sandlund, Malin Arnell and Line S Karlström, all Artists and Anna Linder, Producer. Our association has collaborated with Leila Brännström, Researcher, Faculty of Law, University of Lund and with artist Lisa Nyberg for our graphic design.
We are artists who, individually as well as in various collaborations, for a long time have been dealing with the same issues that the exhibition Art Feminism wants to enlighten. That is issues such as power, human rights, norms and value hierarchies, representation and democracy, performativity and limits.
In February 2005, we were brought together to do a talk for the catalogue connected to Art Feminism. As a group, taking this meeting as our starting point, we started to reflect on the frameworks of the exhibition Art Feminism. We agreed on making use of the possibilities these talks created and to establish YES! Association / Föreningen JA! in order to widen the discussion into a forum for many more voices. This is the background for us inviting you here today.
Let us tell you more about YES! Association / Föreningen JA!
YES! Association / Föreningen JA! is an association with an aim to create fruitful circumstances for artists whose practices contribute to the overthrowing of the patriarchy.
YES! Association / Föreningen JA! is a separatist association for artists with a feminist practice.
YES! Association / Föreningen JA!’s goal is to overthrow the patriarchy by putting into practice a structural re-division of the access of financial resources and time within the art scene.
YES! Association / Föreningen JA! will not settle with a discussion.
YES! Association / Föreningen JA! works simultaneously on many levels.
YES! Association / Föreningen JA! keeps itself updated with the member’s situation by collecting facts in the form of statistics, by having an ongoing dialogue with artists, as well as with galleries and institutions.
YES! Association / Föreningen JA! works for spreading facts and gender divided statistics.
YES! Association / Föreningen JA! facilitates exchange between artists working with feminist issues by running a portal on the internet. The web site is formed with respect for the members’ needs.
Swedish equality between sexes is world famous. Sweden has one of the world’s most equal parliament and government. Our political parties almost unanimously claim to be feminists. In all political decisions, gender equality should be considered.
In Sweden, all stately run institutions are financed by public funding; taxes. They are a part of the equal Sweden. All those institutions are obliged to have and to follow an equality plan in their work. The equality plans are guide lines for the gender equality in the institutions. The plans are of no legal importance. They are only recommendations because of the term quality.
The meaning of quality is defined by those who are in leading positions in the art world and the gender representation on those posts is very imbalanced. This fact has lead to that the term quality also has turn out to be very narrow, with the consequences that the representation concerning exhibitions and purchases has gone the same way. Although the institutions sometimes express a will to discuss and redefine the concept of quality, it’s still a fact that quality per se has made equality and gender equality impossible within the art world.
A usual misunderstanding when talking about equality issues is to describe those questions as the problem, when in fact they are the possible solution. Rather it’s the term quality that is, if not the problem, so at least an obstruction. But there are some simple solutions on how to solve this problem; YES! Association / Föreningen JA!’s suggestion is to make this possible by letting quotation precede the term quality, and simultaneously discuss the concept of quality.
YES! Association / Föreningen JA!’s activities aim towards the future. We don’t like unnecessary digging in the past. We like to present you to some statistics, only so that we all know the starting point.
Let us first say some words on the gathering of information.
We sought information on the institutions equality plans and how those where complied. We asked questions on the institutions considerations of sex, ethnicity and class. At first we looked for facts among the publicly shown information at the institutions web pages. Here we found Liljevalchs to be very open on information on shows and staff. On the contrary both at Riksutställningar and Dunkers Culture house information was harder to access. We continued to look for information by searches on the internet, but to google on statistics + art turned out to be fruitless.
So we emailed the institutions with a request for their own information on equality and equality plans. Liljevalchs Art Hall and Dunkers Kulturhus both answered briefly by email that they don’t gather statistics, but attached their equality plans.
We succeed our request by phoning the institutions. We got answers as ” What do you mean by equality plan?” and” Equality plan? No, I don’t think we have anything like that.”. It’s probably not necessary for us to add that every public Swedish institution is obliged by law to have an equality plan.
We also contacted the Swedish National Council for Cultural Affairs and the Ministry of Culture to ask for current statistics. The statistics did not exist. Neither of them demands that kind of reports from the institutions that receive their financial support. The Ministry of Culture wanted, quote, ”keep the distance of an arm”, unquote. We interprete this as they don’t think they have enough competence to make a judgement. The Swedish National Council for Cultural Affairs asked us what equality statistics was. When we explained they said: ”You want hard currency? That’s difficult, you’ll have to make your own research. We just have fragments. We usually recommend our institutions to maybe have a show with a female perspective, but that’s all.”
Therefore the statistics we are able to present is of variable standards. Due to the fact that the kind of information we seek do not exist.
STATISTICS
Dunkers Kulturhus.
Dunkers Kulturhus house opened on April 27, 2002.
With 5 million Swedish crowns to purchase art.
By the end of April the same year, 2,5 million Swedish crowns were spent.
They were used as follows:
24 art pieces are purchased made by 16 artists.
Out of 16 artists, 3 are women and 13 are men.
Out of the 24 art pieces that are purchased, 6 are made by a woman, and 18 are made by men.
Dunkers Kulturhus is criticized as a consequence of this imbalance, promises to spend the rest of the 2,5 million Swedish crowns more wisely.
In December of 2003 Dunkers Kulturhus has spent the remains of the budget and makes an exhibition to show of their collection. The exhibition is entitled: “The collection – contemporary art in focus”. Unfortunately, even this time the men are in majority.
In the reply via e-mail that Dunkers Kulturhus sent, were attached their equality plans along with the statistics we had asked for. The answer was as follows: “In the exhibitions we made since our opening in 2002 the number of male exhibitors are 40, not including the exhibition “Nude ladies and men with moustaches”, an exhibition with artworks from the 19th century from our collection with paintings made by 93 men and 18 women and about 20 pieces with unknown origin. In the exhibitions we made since our opening in 2002 the number of female exhibitors are 40, not including the exhibition “Nude ladies and men with moustaches”, an exhibition with artworks from the 19th century from our collection with paintings made by 93 men and 18 women and about 20 pieces with unknown origin. We don’t know why the exhibition “Nude ladies and men with moustaches” should not be included in the statistics. We also don’t know why they choose to do such an exhibition.
The statistics has a double meaning. If we choose to read it in the way Dunkers Kulturhus wants, we find a 50- 50 situation, 40 women and 40 men. But if we include all exhibited artworks since the opening in 2002 the statistics read: 58 women and 133 men.
According to the same e-mail reply the personnel situation is as follows:
15 of the employees are men and 39 are women, a total of 54. Information on distribution of work is lacking. We checked their web page and found information on a total of 26 employees, 9 men and 17 women. Division of labor is as follows:
The men are employed as: director, music producer, graphical designer, 1:e art curator, 1:e antiquarian, museum educationalist, head of techniques, light and AV technicians and sound technician.
The women are employed as: event-coordinator (1), youth activities (2), bookings/visits/guided tours/etc. (1), head of PR (1), PR assistant (1), art curator/art educationalist (3), coordinator (2), reception/shop (2), antiquarian/exhibition producer (2) and librarian (1).
Liljevalchs konsthall.
During the years 2003 – 2005 Liljevalchs konsthall has produced:
11 solo exhibitions, 5 by men and 6 by women. But out of these 11 exhibitions, 4 are so called “in between” exhibitions, meaning that they run a shorter period of time. 3 of the 4 “in betweens” were made by women artists.
3 group exhibitions, 2 of them “spring-show” were information on representation is missing. The third one is the exhibition “I linje” which includes 43 artists, 13 were women and 30 were men.
All exhibitions were put together by curators, all of them were men, with one exception; in the “spring-show” on design in 2005, the work is divided between a man and a woman.
The staff at Liljevalchs consists of 6 women and 5 men, all and all 11 persons. So far so good, but take a look at how the work is divided:
The men are employed as; director, curator, technician, carpenter and janitor.
The women work as: exhibition coordinator and events manager (1), registration – responsible for archive and bookings (1), reception and shop (1), economy (1) and web editor (1).
In the beginning of 2002, the curator of Liljevalchs konsthall, and also one of the curators of Art Feminism, Niclas Östlind, makes the following statement in front of an art class: “There are, unfortunately, no women artists with great enough production and with high enough quality to manage to make a retrospective exhibition at Liljevalchs.” A quote followed by harsh critique in the papers, the so called “herrklubbsdebatten” started by Stina Högkvist, and it seems as the critique was heard because after this Liljevalchs has and will show several women artists. But bearing in mind this statement and the agenda of Liljevalchs one easily reads Art Feminism as an alibi whose main purpose is to clean up the institutions reputation. And one asks; what will follow this exhibition? Dare we hope that this is the beginning of a long term change?
Riksutställningar.
Riksutställningar’s statistics is hard to count, but this institution is mainly run by women. When we have gone through the projects labeled as art on their website we noticed that most of those projects had a woman project manager. Unfortunately, information about participating artists is mostly missing. In a report about art and power entitled: Why do things go wrong II? written by Anna Furmark, 2004, Riksutställningars Director – Ann Follin is interviewed. She is asked: Could you describe similarities between people who work at an art institute? Do you feel that the staff belongs to a similar or diverse group? Do you think that content and representation go together? Organization and product? And if you do, how?
Ann Follin says: Concerning common characteristics among the staff: We have a very small flexibility amongst the stationary staff; a lot of us have been working here for a long time. In some cases this is the only place they have been working at. We have very few employees with other ethnic or cultural background. At the art department that becomes even more obvious. The persons represented there are much too similar when it comes to age, background and network. About similar content: The first question for an exhibition manager is always: Is this an interesting project, is this an urgent theme? The project manager decides what the artistic quality consists of in these projects. We are constantly working with improving quality in the incoming exhibition proposals. We do that by being clear about what type of projects we are interested in. We can not accept project based only on the background of the person behind it, it must have an urgent content. On the other hand, I think that we are going over these projects extra carefully before possible rejection.
We have chosen to use this quote under the headline Statistics because we believe that it describes the situation and the attitude towards changes within the institution. Where notions as ”we consider” and ”we are working very actively” becomes the institutions contribution to change.
We, YES! Association / Föreningen JA!, are no troublemakers, and as we have said before, we’re working FOR a solution; we’re working FOR a positive change. A general wish has been expressed from the institutions side as well as from the artists. So, we asked ourselves; what can we do? And which common steps can we take here today? Within the frames of this unique exhibition and in the company of friends among you artists and the institutions who have taken the step to create this show, we would now like to act. To make our contribution. So, in collaboration with a jurist we have produced a tool that will facilitate the equality work.
Because YES! Association / Föreningen JA! is not just an association with purpose to support high quality art, meaning art that contributes to the overthrowing of patriarchy. YES! Association / Föreningen JA! also stands for Equality Agreement.
The Agreement that we now are going to present works as a complement to the stately demands for equality plans , which only functions as recommendations and therefore are not binding. On the contrary the Equality Agreement is binding by law.
We hereby reach out a feministic hand towards: Dunkers Kulturhus, Liljevalchs konsthall, Riksutställningar, Gothenburg Art Museum and the Museum of Hälsingland as well as all other art institutions in Sweden, and hope that they want to shake it.
With these words we would like to present the EQUAL OPPORTUNITIES AGREEMENT!
EQUAL OPPORTUNITIES AGREEMENT
Set up between YES! Association / Föreningen JA! and Dunkers Culture house, Liljevalchs konsthall, Hälsinglands museum, Göteborgs museum and Riksutställningar.
Equal practice in relation to gender
According to this agreement, an equal exhibition program in relation to gender means that at least half of the exhibited works should be made by women. The practice would still be seen as equal should more than half of the works be made by women, as female artists have been, and still are, underrepresented at the state funded art institutions.
According to this agreement, an equal acquisition policy in relation to gender means that at least half of all acquired works should be made by women. The acquisition budget should be equally divided between the sexes. The institutions should aim for the entire collection to reach these standards.
According to this agreement, an equal staff recruitment policy in relation to gender means that at least half of the positions advertised after the agreement has been signed should be filled by women. The institutions should have equal distribution of men and women across salary levels as a long term goal.
Equal practice in relation to ethnicity
According to this agreement, an equal practice in relation to ethnicity means that the institutions’ selection of authors should reflect the ethnic diversity of society. The institutions are responsible to find current information about the ethnic make up of society from Statistics Sweden (Statistiska Centralbyrån) or other trustworthy sources.
According to this agreement, an equal acquisition policy in relation to ethnicity means that the acquisitions of the institution should reflect the ethnic diversity of society in regard to authors of the works. The institutions’ acquisition budget should take this under consideration. The institutions should constantly aim for its complete collection to reflect the ethnic diversity that currently exists in Sweden.
According to this agreement, an equal staff recruitment policy in relation to ethnicity means that the positions that are advertised after the agreement has been signed should be filled in a way that reflects the ethnic composition of society at the time. The institutions should have as a long term goal to mirror, across salary levels, the ethnic make up of society.
Evaluation
The exhibition programming, the acquisitions and the staff recruitment will be evaluated every two years. The first evaluation will take place two years following the date when the first institution signed the agreement. The next evaluation will take place after another two years, and so on. The agreement has no expiry date.
Sanction
If, after evaluation, an institution is found not to be in compliance with this agreement, the institution will have to pay a fine of 10 000 SEK (to be adjusted yearly by percentage in relation to the base amount), for each percentage of deficient distribution in regards to gender or ethnicity within the exhibition programming, acquisitions and recruitment. The fine is payable to the YES! Association’s fund, which has been established to financially support artists who have been victims of discrimination due to their gender, ethnicity or sexual orientation.
Other
If the terms of this agreement have not been fulfilled and the failure is due to the institution’s duties as prescribed by employment legislation, the institution will not be held accountable. Each institution is bound to this agreement upon ratification by the institution’s representative.
Signatures
The YES! Association and the institutions each have a copy of this agreement.
Hereby we like to invite up on stage one representative from each institution to give them a copy of the Agreement. Since we are at Dunkers Kulturhus we find it suitable to start with asking 1rst Art Curator Magnus Jensner to come up.
We also see Niklas Östlind in the audience. Welcome up Niklas!
Ann Livion, Riksutställningar, are you here? In that case please come up to get your copy.
If there is any representative for Gothenburg Art Museum or the Museum of Hälsingland you are welcome to come and get your copies as well!
And now we would like to open up for 5 minutes of your questions. And since we have formulated our standing point in this issue very clearly we will choose only to answer your questions with Yes or No, hoping that you all will also articulate yourselves.
(Question time)
Now we’ll enter the exhibition to hang the Agreement, and sign our part of it. You’re all very welcome to join us.
We’ll also bring all the information we’ve gathered. You can look at it and we’ll stay for further question afterwards. We like finish by adding that YES! Association / Föreningen JA! is a temporary association, and the day it’s not needed anymore it will be closed down. Hopefully the association will not exist after the first evaluation in 2007, when the tour of Art Feminism is through. It should all be fixed by then.
Finally, we’d like to send our respect to Tiina Rosenberg who resigned her chair in the board for the political party FI a couple of days ago, due to harassments rooted in the homophobia and xenophobia that unfortunately still dominates this country, Sweden.
Translated by YES! Association / Föreningen JA! and Åsa Zandzén.
Comments 0
Vad säger ni ja till?
– Till mer jämställdhet inom konstinstitutionerna, säger Johanna Gustafsson, en av föreningens fyra konstnärer. Vi berättar mer om våra förslag på lördag, men vi har tittat på statistik och har haft samtal med olika konstinstitutioner om jämställdhet.
Var det bättre eller sämre än ni trodde?
– Det var som vi trodde, tyvärr: det är långt kvar tills det blir jämställt. Men vi är hoppfulla och hoppas att vi kan hjälpa till genom att starta diskussionen.
Vissa tycker inte att feminism och konst har med varandra att göra. Vad säger du om det?
– Jag håller inte med. Det finns en gammaldags syn inom konsten, med bilden av det manliga geniet och diskussionen om vad som är konstnärlig kvalitet, som vi också kommer att diskutera. Det är en väldigt världsfrånvänd inställning.
Utställningen på Dunkers tar sin utgångspunkt i 70-talets konstfeminism. Vilka lärdomar kan man dra av 1970-talet?
– Då var vänsterrörelsen väldigt stark och den feministiska konsten blev snarare en del av politiken, den föll ur konstramen. Det måste man se upp med. Vi vill och ska verka på konstscenen.
Konstfeminism i Helsingborg
Fyra frågor till Johanna Gustafsson.
Lina Kalmteg i Dagens Nyheter 12 oktober 2005
Comments 0
