Föreningen JA! har nöjet att meddela att vi har fått finansiering för vår löpande arbete från Ungdomsstyrelsen.
Föreningen JA! börjar det nya året med att fortsätta den påbörjade inomfeministiska diskussionen utifrån Lee H. Jones. Den 14 januari, mellan klockan 12-18 kommer vi att mötas i Konsthalls C lokaler i Hökarängen, Stockholm.
Inbjudna deltagare:
Nasim Aghili, redaktör och ansvarig utgivare av den queerfeministiska konsttidskriften Ful
Helena Lindblom, redaktör för den queerfeministiska konsttidskriften Ful
Athena Farrokhzad, poet och kritiker
Ylva Habel, Docent, forskare vid Södertörns Högskola och medlem i organisationen TRYCK
Josette Bushell-Mingo, regissör, skådespelare och medlem i organisationen TRYCK
Jeuno Kim, konstnär
Kim Einarsson, curator och verksamhetsledare på Konsthall C.
Föreningen JA / The YES! Association, presenterad av konstnärerna Malin Arnell, Åsa Elzén and Johanna Gustavsson
I dag, den 26 november, klockan 12-18 möttes vi i Konsthalls C lokaler för en inomfeministisk diskussion utifrån Lee H. Jones.
Närvarande:
Nasim Aghili, redaktör och ansvarig utgivare av den queerfeministiska konsttidskriften Ful
Helena Lindblom, redaktör för den queerfeministiska konsttidskriften Ful
Athena Farrokhzad, poet och kritiker
Ylva Habel, Docent, forskare vid Södertörns Högskola och medlem i organisationen TRYCK
Josette Bushell-Mingo, regissör, skådespelare och medlem i organisationen TRYCK
Föreningen JA / The YES! Association, presenterad av konstnärerna Malin Arnell, Åsa Elzén and Johanna Gustavsson
Vi vill här visa vår allra största tacksamhet inför de personer som på olika sätt hjälpt oss i arbetet med We Will Open a New Front – lecture by Lee H. Jones. Detta verk hade aldrig varit möjligt utan det breda feministiska samtal som ständigt sker mellan olika feministiska positioneringar och ideologiska ställningstaganden.
I valet av att göra en mängd röster hörda – ibland i samklang, ofta i konstruktiv konflikt – genom den fiktiva personen Lee H. Jones, fanns en önskan om att upplösa den singulära upphovspersonens monopol. Vi drömde om en utopisk röst; en mob, en blob, en kollektivitet som genom sina ord sprängde sönder de styrande patriarkala, rasistiska och kapitalistiska maktordningarna. För oss handlar det om att skapa utrymmen där den alternativa längtan kan få fäste och praktiseras. Genom texten ville vi återerövra, omformulera och inkorporera identitetspolitikens varierande erfarenheter. Vi är medvetna om att det finns tillfällen då det är av yttersta vikt att benämna källor och tydligt referera till specifika feministiska tänkare och görare, men i arbetet med verket We Will Open a New Front – lecture by Lee H. Jones valde vi en annan strategi. Vi lånade, approprierade, snodde, tilläts använda, citerade, parafraserade och felciterade livligt. Eller gjorde vi det? Om ingen äger språket, kan ord varken lånas, ges bort eller stjälas. Vi kan endast repetera och upprepa det som sagts förut – det är vår skyldighet att insistera och säga det igen och igen och igen.
Vi ville skapa en fiktiv karaktär, en organisk intellektuell som kunde förkroppsliga alla våra politiska begär. Vi ville kliva ut ur våra kroppar och in i språket där Lee H. Jones blir omöjlig att klassificera och dyker upp i olika skepnader vid olika tillfällen. Lee är alla, Lee är en, men Lee är aldrig vem som helst. Lee ägs av ingen. Lee H. Jones är både fiktion och mitt i verkligheten.
I We Will Open a New Front – lecture by Lee H. Jones vägrar vi låta språket förtingligas och ägas som en vara, som en artefakt. Vi vägrar erkänna språket som tillhörande och sprungen ur specifika namngivna individer. Vi vägrar skapa en hierarki mellan olika individer och röster. Vi låter istället fiktionen förbereda oss för framtiden. Det är ett sätt för oss att skapa erfarenheter i oss själva och hos andra som syftar till att göra en gemensam kamp möjlig, bortom den essentialistiska förståelsen av identitet. För föreningen JA! börjar identitetspolitiken just precis här och genom den politiska solidariteten. Är vi redo för det? Är ni redo?
Läs mer om We Will Open a New Front – lecture by Lee H. Jones här >>
År 2005 var Fia-Stina Sandlund med och startade föreningen JA!. Som en del av föreningen JA!s verk – Sublimt, sa föreningen (2010) ställer hon alla de viktiga frågorna.
Lyssna till ljudspåret Är det konst eller är det bara på riktigt? Är det på riktigt eller är det bara konst? av Fia-Stina Sandlund här >>
– Sublimt, sa föreningen ingick i MODERNAUTSTÄLLNINGEN 2010, 2 oktober, 2010 – 9 januari, 2011 på Moderna Museet i Stockholm.
Föreningen JA! gästar New York för att delta i en paneldiskussion under The Feminist Art Project Special Sessions, the 99th Annual Conference of the College Art Association, klockan 9:00-17:30, den 12 februari, 2011, på Museum of Art and Design, 2 Columbus Circle.
Dagen består av ett antal paneler vilka fokuserar på feministiska frågor inom konstnärlig praktik, konsthistoria och konstkritik. Medarrangörer: Johanna Burton, Center for Curatorial Studies, Bard College; och Julia Bryan-Wilson, University of California, Irvine
Mellan klockan 11:00-12:30 deltar föreningen JA! i paneldiskussionen Institutions and Their Feminist Discontents, tillsammans med Jessica Lagunas, konstnär; and Lin + Lam, konstnärskollektiv. Moderator: Rocio Aranda-Alvarado, El Museo del Barrio.
Här kan du läsa hela program för The Feminist Art Project Special Sessions, the 99th Annual Conference of the College Art Association >>
Vivi Nielsen som Lee H. Jones
Föreningen JA! deltar med verket We Will Open a New Front – lecture by Lee H. Jones #2 i SECOND WORLD CONGRESS OF FREE ARTISTS, Aarhus Kunstbygning, Aarhus, Denmark, lördagen den 20 november, 2010, klockan 11:30-17:30.
Föreningen JA! föreläser på Jan van Eyck Academie, Maastricht den 3 november 2010, 17:00.
Lea Robinson & Elizabeth Whitney
Föreningen JA! är väldigt glada över att presentera THE MISCEGENATIONS PROJECT med och av Lea Robinson och Elizabeth Whitney på Kafé Copacabana, söndag den 24 oktober, klockan 19.00. (The presentation will be in English.)
Kafé Copacabana, Hornstulls strand 3, Stockholm
miscegenations.org kafecopacabana.com
Presentation of THE MISCEGENATIONS PROJECT: Writer/performers Lea Robinson and Elizabeth Whitney will discuss and present excerpts from THE MISCEGENATIONS PROJECT, an ongoing performance and digital storytelling workshop that explores intersections of identity with a focus on race, gender identity, and sexuality. THE MISCEGENATIONS PROJECT takes its name and inspiration from anti-miscegenation laws in the U.S.A. that prohibited interracial marriages—the last of these laws were removed as recently as the late 1960’s. Robinson and Whitney believe that this is a crucial moment to revisit anti-miscegenation histories as a platform to discuss relationships among racial discrimination and cultural battles over same-sex marriage and genderqueer identities.
Project History: THE MISCEGENATIONS PROJECT was developed as a digital storytelling workshop for colleges and universities. It was first developed as part of ARTSCAPE’s 2007 International Artist Residency on the Toronto Islands, where we recorded conversations with other artists about intersections among race, gender identity, and sexuality and created digital stories using film we took while in Toronto. THE MISCEGENATIONS PROJECT has been invited to workshop and present at The Femme Collective conference (Chicago), California State University Northridge, University of Wisconsin-Milwaukee, California State University Northridge, University of Massachusetts Boston, Imagining America Conference (Syracuse University), Public Memory & Ethnicity Conference (Lewis & Clark College) Broad Vocabulary Books (Milwaukee, WI), DramaRama Performance Festival (New Orleans), the National Communication Association Conference (San Antonio), and Gallery X (New Bedford, MA).
Artists bios: Lea Robinson & Elizabeth Whitney are partners in life & performance and were recently included in GO Magazine’s 100 Women We Love. For the past five years they have developed THE MISCEGENATIONS PROJECT, a performance and digital storytelling workshop that explores intersections of identity with a focus on race, gender identity, and sexuality. Together they have brainstormed pioneering performances of gender, such as the butch-femme country-western drag act, “Sissy & Cocoa Chaps: The Urban Cowdykes,” and the soon-to-be world famous hooping duo, “Bitches With Barrettes”. They are the originators and former hosts of the Works in Progress series at The Theater Offensive in Boston, and regular performers in The Femme Show. Their new performance SYRUP IN OUR SHORTS, AND OTHER SOUTHERN PLEASANTRIES was included in the 2010 July HOT! Festival at Dixon Place (NYC). Elizabeth and Lea live in New York City where they work as artists and academics. For more information on their individual projects see www.learobinsonactor.com and www.elizabethwhitney.com
Under tre tisdagar tar författaren och genusvetaren Vanja Hermele sin verksamhet till föreningen JA!s verk – Sublimt, sa föreningen på Moderna Museet I Stockholm för att bedriva feministisk forskning på plats.
Genom deltagande observationer och semistrukturerade intervjuer undersöker hon erfarenheter av – och inställningar till – feministisk aktivitet i konsten. Preliminära frågeställningar: Hur står det till med jämställdheten i konsten idag? Vilka är de prioriterade frågorna för feminister? Vilka strategier och metoder har testats för ökad jämställdhet – och hur har de fungerat?
Du är välkommen att sitta ner och samtala med och/eller bli intervjuad av Vanja Hermele när du besöker utställningen de dagar då Forskning pågår.
Vi uppmuntrar dig att boka en tid via: forskningpagar@gmail.com
Föreningen JA! har ett antal fribiljetter till den som vill delta i undersökningen och som bokar tid i förväg.
Forskning pågår kommer att ske:
Tisdag 5 oktober kl 14 – 18
Tisdag 2 november kl 14 – 18
Tisdag 7 december kl 14 – 18
Intervjuerna och observationerna kan komma att användas i Vanja Hermeles projekt Konstnärlig utveckling, delfinansierat av Framtidens kultur.
Den 22 juni mellan klockan 18.00 -19.30 håller Naiti del Sante en föreläsning på Röda Sten om dagens diskrimineringslagstiftning med utgångspunkt i föreningen JA!s arbete med att utforma ett jämlikhetsavtal i samarbete med Röda Sten. Föreläsningen är öppen för alla intresserade.
Naiti del Sante är jurist och verksam som lärare i EG-rätt och diskrimineringsrätt vid Södertörns Högskola. Hon arbetar även som utredare på Diskrimineringsombudsmannen (DO).
Föreläsningen är ett delmoment i föreningen JA!s projektet JÄMLIKHETSAVTAL 2010 (5 år senare). Läs mer om projektet här >>
Välkomna!
Röda Sten, Röda Sten 1, 414 51 Göteborg
www.rodasten.com
Den 28 april, 2010, kl. 20-22, kommer Åsa Elzén and Hong-An Truong berätta om Föreningen JA!s arbete på NOBODY PUTS BABY IN A CORER i New York. Mer information på NOBODY PUTS BABY IN A CORER blogg (In english) >>
Föreningen JA! har blivit inbjudna av konstnärerna och teoretikerna Faith Wilding and Kate Davis att medverka i deras utställningsprojekt The Long Loch: How Do We Go On From Here? tillsammans med The Centre for Contemporary Arts (CCA) i Glasgow, på uppdrag av Glasgow International 2010 (April 16th-May 29th 2010). Faith Wilding and Kate Davis skriver som följer: ”This collaborative endeavour seeks to explore how the history of our own separate art practices can come together to illuminate and learn from feminist concerns and legacies in a way that is both pertinent to ‘a present’ of Glasgow 2010 and aware of a need to think ahead”. Vi kommer att medverka delvis genom ett ”JA! paket” innehållande dokumentationen av Presskonferense/Performance (2005), JämlikhetsAvtalet (#1, 2005), samt ett paket Gevalia bryggkaffe till den månatliga läsecirkeln Read Out! Read In! Feminist Lines of Flight in Art and Politics, vilken är en del av projektet The Long Loch: How Do We Go On From Here?
Som en del av utställningen A Space on the Side of the Road som visades på Röda Sten mellan juni och augusti förra året genomförde föreningen JA! iscensättningen När helvetet frös över – En iscensättning i 4 delar. Verket bestod av en fiktiv förhandling av det avtal kring jämställdhet och etnisk jämlikhet som föreningen JA! har utvecklat sedan 2005. En av utgångspunkterna var Augusto Boals idéer om att genom iscensättningar ”öva sig på” specifika situationer för att få erfarenheter som kan användas för att förändra den verklighet vi lever i.
När helvetet frös över – En iscensättning i 4 delar genomfördes efter en längre tids kommunikation mellan föreningen JA!, kuratorerna för utställningen A Space on the Side of the Road och Röda Stens personal, styrelse och medlemmar. Efter fem intensiva timmar vid förhandlingsbordet enades parterna om en ny version av JämlikhetsAvtalet. Närvarande vid förhandlingen fanns även representanter för konstnärer, besökare, A &B och eventuellt några som hade gått fel.
Sedan dess har samarbetet mellan föreningen JA! och Röda Sten handlat om att utveckla Jämlikhetsavtalet så att det kan skrivas under också ”i verkligheten”. Målet med avtalet är att öka kulturell, etnisk och social mångfald i konstvärlden samt att påvisa att alla har ett kön, en etnicitet, en klasstillhörighet och en sexuell läggning och hur alla dessa positioner påverkar både institutionens riktning och den enskilda individens handlingsutrymme.
Hur kan vi ”benämna” utan att riskera att reproducera de begränsande kategorier vi vill lämna bakom oss? Hur kan rätten till självdefinition fungera i avtalet, och hur ska det kunna implementeras på ett konstruktivt sätt i det vardagliga arbetet på Röda Sten?
Vi ser fram emot ett intressant och angeläget samtal!
Välkomna!
Föreningen JA! har nöjet att meddela att vi har fått finansiering för vår löpande arbete samt ett projektbidrag för projektet JämlikhetsAvtal 2010 (5 år senare) från Ungdomsstyrelsen.
Under lanseringen av Vanja Hermeles bok Konsten – så funkar det (inte) i Almedalen påbörjade KRO/KIF namninsamlingen för ett upprop för en mer jämställd konst.
Föreningen JA! har skrivit under och 7 december 2009 lämnades uppropet över det till Kulturministern. Läs om uppropet här >>
Beställ boken Konsten så funkar det (inte)från KRO/KIF hemsida>>
Missa inte tidskriften MANAs speciella nummer med temat samtidskonst och utställning. Föreningen JA! medverkar med delar ur det inledande tal föreningen höll under iscensättningen När helvetet frös över – en iscensättning i 4 delar över på Röda Sten den 27 juni, 2009.
Somewhere Over the Rainbow
Vernissage och Release:
Lördag den 3 oktober, 2009, kl.15-18
med speciellt framträdande av bandet U-nokini
Utställning: 3-31 oktober, 2009
Galleri Garaget, Lönngatan 30, Malmö
Öppettider: mån, tis 12-18, ons 12-20, tors 12-18, fre 12-17
Medverkande: Claire Bishop, Föreningen JA!, Raimi Gbadamosi, Kuratorisk Aktion, Carol Yinghua Lu
Konstnärer: Stefan Constantinescu, Raimi Gbadamosi, Jens Haaning, Adrian Piper, Agneta Strindinger
Gästredaktör/curator: Jacqueline Hoang Nguyen
Vanja Hermeles undersökning av jämställdheten inom konsten har fått stor uppmärksamhet i den svenska pressen under sommaren.
Jessica Kempe skriver t.ex. i Dagens Nyheter den 25 juni 2009 följande: ”Vanja Hermeles nyutkomna bok ”Konsten – så funkar det (inte)” har redan skapat debatt. Men mot styrkan i hennes förkrossande statistik blir invändningarna till små pip. Ty, bevisar hon, kvinnors konst är fortfarande sämre betald, undervärderad och särbehandlad.” Läs hela kommentaren >>
Beställ ”Konsten – så funkar det (inte)” på KRO/KIFs hemsida >>
Reportern Mia Gerdin har besökt utställningen A Space on the Side of the Road på Röda Sten i Göteborg och pratat med kuratorerna Henrik Andersson och Kajsa Dahlberg och föreningen JA!
I artikeln Projekt i Göteborg ska engagera besökare i Dagens Nyheter idag skriver Karin Faxén om utställningen A Space on the Side of the Road på Röda Sten.
Kollegor, vänner, tvivlare och uppviglare!
Föreningen JA! håller under mars och april två öppna möten, ett i Stockholm och ett i Malmö. Vi vill gärna se er där!
Föreningen JA! startades 2005 genom sin medverkan i utställningen Konstfeminism. Föreningen JA! erbjöd då under Presskonferens/Performance några av Sveriges konstinstitutioner att ingå ett lagligt bindande JämlikhetsAvtal (#1, 2005). Vi redogjorde för könsuppdelad statistik och förespråkade kvotering och sanktioner.
Sedan dess har föreningen JA! ställt ut, genomfört aktioner, föreläst, skrivit och debatterat. I september förra året arrangerade vi Privilege Walk/Symposium – feministiska och intersektionella aspekter på samtidskonst på Lilith Performance Studio i Malmö och just nu genomför vi ett samarbete med konstnär Kajsa Dahlberg och det konstnärsdrivna galleriet Transmission i Glasgow.
På de öppna mötena som vi nu bjuder in till vill vi dels berätta om hur vårt arbete ser ut, vår historia och samtid men framförallt så vill vi se på framtiden tillsammans med er! Vi hoppas att ni vill komma och dela ett par timmar och ett par erfarenheter med oss!
Första anhalt är Stockholm:
den 26 mars kl 19-21 på kafé Copacabana, Hornstulls Strand 3
I Stockholm kommer vi att börja mötet med att visa en 40 min videodokumentation från Presskonferens/Performance, Dunkers Kulturhus, 2005 (med English text).
Andra stoppet blir i Malmö:
den 1 april kl 19-21 på Signal – center för samtidskonst, Södra Skolgatan 31
I Malmö får vi sällskap av konstnär Kajsa Dahlberg som kommer prata mer om vårt samarbete och projektet The Name Of This Association Shall Be Transmission.
Välkomna!
Det behövs en strukturell omfördelning av tillgången på tid, plats och pengar inom konstområdet. Vi uppmanar därför Göteborgs konstmuseum att skriva under ett jämlikhetsavtal, skriver styrelsen för föreningen JA! i debattartikeln Ja till jämlik kultur – nej till patriarkatets konstsyn.
Naivt och farligt. Två klassiska skällsord som ofta använts i historien när det kommit till att beskriva kvinnors konst. Konstnärer som historiskt utvecklat och berikat konsten genom att våga utmana den patriarkala dogmen. Sånt som vi i dag kallar konst: performance, videokonst och fotografi initierades av framförallt kvinnliga pionjärer, och många av dessa modiga konstnärer representeras på utställningen Konstfeminism – effekter och strategier från 1970-talet fram till i dag.
I dag öppnar utställningen på Göteborgs konstmuseum. Föreningen JA! kommer att vara där och vi vill uppmana alla i Göteborg att besöka museet och ta del av konsten som finns där.
Det sägs ofta att konsten är så fri, och den kan vara många saker: ”intressant”, ”problematiskt” och ibland även ”institutionskritisk”. Men, så har vi det här med kvalitetsbegreppet. Av någon anledning har kvinnors konst ofta beskyllts för att hålla för låg kvalitet. Och kanske är det just det som utställningen Konstfeminism försöker omförhandla? Om så är fallet är en intressant fråga:Hur kommer det sig att föreningen JA! har beskyllts för att:
1) Inte vara riktig konst?
2) Vara av låg kvalitet?
Det är exakt samma argument som i århundraden använts för att värja sig gentemot naiv och farlig kvinnokonst, det vill säga sådan konst som visas på Konstmuseet, just nu.
Begreppet frihet.
Vi talar alltså om begreppet frihet i dess liberalaste mening där de som avviker från normen (läs vit västerländsk heterosexuell man) utmålas som problemet. Och det är ett liberalt politiskt system vi lever i, i det här landet i dag. I stället för att tala om det övergripande behovet av sociala och ekonomiska lösningar ser vi enskilda politiska förslag som påminner om att plåstra om cancer snarare än att bota den.
Vi tror inte på rådande definition av en fri kultursektor. För oss innebär den friheten att vi och andra utesluts genom bruket av luddiga begrepp. Samhället är patriarkalt och det är även friheten. Dom säger att vi inte ska vara så arga, men att vara glad är ett privilegium. Att inte känna ilska inför det system och de normer vi lever i, är förbehållet de personer som gynnas.
I samband med utställningen Konstfeminisms premiär på Dunkers Kulturhus i Helsingborg hösten 2005, erbjöd föreningen JA! de institutioner som ligger bakom utställningen att skriva under ett JämlikhetsAvtal. Än så länge har ingen av institutionerna skrivit på, vare sig Dunkers kulturhus, Liljevalchs konsthall, Riksutställningar, Hälsinglands museum eller den institution som nu visar utställningen – Göteborgs konstmuseum.
Ett av argumenten har varit att man som institution inte har rätt att ingå avtal med en ideell förening. Men med stöd av följande citat från Skatteverket ger vi Göteborgs konstmuseum en förnyad chans att ingå avtalet: ”En ideell förening blir en juridisk person i och med att den har bildats. Som juridisk person har föreningen rättskapacitet, vilket innebär att den kan ha tillgångar och skulder, ingå avtal och vara part inför domstolar och myndigheter.”
Alla har erbjudits – ingen har nappat
Vi såg ursprungligen föreningen JA! som en temporär förening, som skulle upplösas så snart dess mål var uppfyllt, förhoppningsvis i samband med Konstfeminisms avslutning i Göteborg då samtliga konstinstitutioner i Sverige borde ha signerat kontraktet. Så är nu inte fallet. Föreningen lever därför vidare.
Vi fortsätter att bjuda in alla feministiska konstnärer att delta i arbetet med att störta konstpatriarkatet, genom att verka för en strukturell omfördelning av tillgången på tid, plats och pengar inom konstområdet. Föreningen är både ett konstverk och en förening. Vi tror inte på en gräns mellan konsten och det övriga samhället. Vi menar att det inte finns några neutrala rum, det finns bara överlappande krigszoner och ockupationer. Härmed vill vi rikta oss till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth: Scenkonstutredningen Plats På Scen ligger på ditt bord, den föreslår en konsekvent genomförd statistisk kvotering. Vi stödjer helt denna slutsats och föreslår att kulturministern tar initiativ till att en liknande utredning görs på bildkonstområdet. Kulturpolitiken måste genomsyras av ett kritiskt förhållningssätt till kulturarvet och kvalitetsbegreppet och den måste ha ett tydligt intersektionellt könsmaktsperspektiv.
Johanna Gustafsson, Malin Arnell, Line S Karlström, Anna Linder, Fia-Stina Sandlund
Föreningen JA!, Göteborgs Posten, Debatt, 3 februari 2007
Föreningen JA! deltar i debattserien Konstens gränser i radioprogrammet OBS i P1. Lyssna på torsdag den 30 november, kl 13.45 med repris kl 20.45.
I senaste numret av Hjärnstorm, #88-89 Utanför/Innanför – Konst & strategier, del II, hyllar och dissar Dan Jönsson föreningen JA!s verk Presskonferens/Performance i artikeln Kritik och konservatism – Samtidskonstens alternativa teater.
Föreningen JA! har den 5 oktober 2006 ämnat in sitt remissvar gällande betänkandet SOU 2006:42 Plats på scen till Utbildnings- och kulturdepartementet.
Läs sammanfattning nedan:
Sammanfattning
Föreningen JA! ställer sig helt bakom nödvändigheten av ett könsmaktsperspektiv i kulturpolitiken, och stödjer betänkandets intersektionella ansatts. Vi är eniga med kommittén om att kulturpolitiken måste genomsyras av ett kritiskt förhållningssätt till kulturarvet och till det historiska kvalitetsbegreppet.
Föreningen JA! ser liksom kommittén att den politiska styrningen gentemot de statliga institutionerna inte ska gälla vilka effekter konsten bör ha på publik och samhället, utan att styrningen enbart ska gälla organisation, repertoar och publikarbete, utifrån ”att män och kvinnor kan vara delaktiga på lika villkor”.
Föreningen JA! stödjer helt en intensifiering av arbetet med att jämställdhetsintegrering inom såväl scenkonstområdet som hela det kulturpolitiska fältet och ser nödvändighet en av att tillföra extra ekonomiska medel.
Föreningen JA! ser liksom kommittén nödvändighet av ett integrerat jämställdhetsperspektiv även inom andra sektorer såsom arbetsmarknadspolitiken och socialpolitiken för att de uppsatta jämställdhetsmålen inom scenkonstområdet ska kunna uppfyllas.
Föreningen JA! ser nödvändigheten av att en motsvarande utredning görs inom bildkonstens område.
JA! skrivs in i historien igen och igen. I dagens Dagens Nyheter intervjuas konstvetaren Barbro Werkmäster om utställningen Konstfeminism.
Barbro Werkmäster är inte alltför imponerad av JA!:s argumentering. Hon säger:
”- Deras undersökning höll inte måttet och att dessutom göra en presskonferens till en performance är att gömma sig bakom konsten. Jag kan inte diskutera med ett konstverk, om jag gör det så blir jag en del av konstverket och det vill jag inte. Däremot är det bra att konstnärerna bildar en förening för att själva ta tag i obalansen mellan könen, vilket har gjorts förut men behöver göras på nytt och på nytt.”
Vi undrar;
- Varför denna ovilja att tala med konsten?
- Skulle B.W använda samma argument gentemot t.ex Yoko Onos Cut Piece?
- Gentemot alla typer av interventioner i konsten?
- Mot alla former av relationell estetik?
- Är det ett vattentätt skott emellan konsten och politiken?
Och varför är det BRA att vi tar tag i obalansen mellan könen, men FEL att vi gör det just här?
Dagens Nyheter 21 juli 2006 (Artikeln finns tyvärr inte längre att tillgå på Dagens Nyheters hemsida)
”Säg ja till jämställdhet! Konstvärlden måste tänka nytt. Heta vindar och kyliga budskap drog in över Kulturhusets Stockholmsterrass i lördags, när den konstfeministiska föreningen JA! bjöd till paneldebatt om jämställdheten i samtidskonsten.”
Jessica Kempe i Dagens Nyheter 19 juni 2006. (Artikeln finns tyvärr inte längre att tillgå på Dagens Nyheters hemsida)
Vem vågar ställa krav för jämställdhet inom samtidskonsten när alla vet hur det går för en radikal feminist! Och varför känns det som om kvinnorna blivit tillfälliga alibin för konstens dåliga samvete? Ska kvinnliga konstnärer känna tacksamhet nu för att de får ta plats tillsammans på Liljevalchs konsthall? Vi kräver att ni som har makten erkänner verkligheten som den ser ut och vi önskar att ni gör någonting åt situationen. Debatten behövs NU och därför bjuder föreningen JA! in er alla till Dom kallar oss Konstfeminister! – en paneldebatt om jämställdheten inom samtidskonsten.
Datum: kl. 13.00 – 15.00, lördag den 17 juni 2006
Plats: StockholmsTerrassen, Kulturhuset, Stockholm
Fri entré. Vid regn flyttar vi till Hörsalen, vån 3
Föreningen JA! vill på StockholmsTerrassen erbjuda en paneldebatt med fokus på konkreta åtgärder för en ökad jämställdhet och jämlikhet inom dagens samtidskonst-område. Vi har bjudit in en kunnig och entusiastisk panel som kommer att föra ett samtal utifrån följande frågeställningar.
- Hur skulle en jämställd/jämlik samtidskonstscen se ut?
- Vad finns det för hinder i vägen för att uppnå en sådan?
- Vad finns det för möjligheter att skapa en jämställd/jämlik samtidskonstscen?
- Hur står begreppet kvalitet i relation till strukturell jämlikhet?
- Hur använder du din yrkesposition för att bidra till förändring?
Moderator:
Tiina Rosenberg – Professor i genusvetenskap vid Lunds universitet.
Paneldeltagare:
Johanna Gustafsson – Konstnär och representant för Föreningen JA!
Vanja Hermele – Genusvetare och journalist.
Ann Follin – Generaldirektör Riksutställningar, talesperson för utställningen Konstfeminism.
Maria Lind – Direktör IASPIS
Lars Nittve – Överintendent Moderna museet.
Gudrun Schyman – Talesperson för Feministiskt initiativ.
Paula Urbano – Konststudent på Konstfack.
Vi i föreningen JA! vill gärna ta del av dina funderingar kring dagens samtidskonst, så kom och delta i debatten, ställ frågor eller ge oss svaren?
Föreningen JA! är en förening vars mål är att störta konstpatriarkatet genom en strukturell omfördelning av tid, plats och pengar. Föreningen bildades i samband med öppningen av utställningen Konstfeminism på Dunkers kulturhus i Helsingborg i oktober 2005. Styrelsen för föreningen höll där en Presskonference/Performance i vilken vi lade fram statistik och erbjöd institutionerna att ingå ett JämlikhetsAvtal.
Paneldebatten genomförs med stöd av Stockholms läns bildningsförbund
Skriv upp den 17:e juni, 2006 kl 13-15 i almanackan för då anordnar föreningen JA! en paneldebatt/performance under rubriken DE KALLAR OSS KONSTFEMINISTER på StockholmsTerrassen, Kulturhuset, Stockholm.
Tio Ja & Nej frågor som kommit in till föreningen JA! inför paneldebatten:
1) Refererar titeln till en känd svensk dokumentär om utstötta människor i samhällets absoluta marginal?
- JA!
2) Är det ett slumpmässigt sammanträffande att föreningen JA! har valt att förlägga debatten till just den 17:e juni när Konstfeminism öppnar på Liljevalchs den 16:e?
- NEJ!
3) Anser föreningen JA! att statliga konstinstitutioner visst har möjlighet att ingå ett avtal med en förening/ett konstverk – om de verkligen vill?
- JA!
4) Har föreningen JA! någonsin tagit på sig att föra någon av de andra medutställarna på utställningen Konstfeminisms talan?
- NEJ!
5) Anser föreningen JA! att den har all rätt att ta åt sig ära när män på maktpositioner ber om ursäkt offentligt för sitt slarv med jämställdhetsarbetet?
- JA!!
6) Oroar sig föreningen JA! för att det kommer att uppstå ”pajkastning” under paneldebatten?
- NEJ!
7 a) Har föreningenJA! valt att bjuda in Tiina Rosenberg som moderator för debatten med anledning av att hon är en av de mest kunniga genusvetarna vi har i landet och struntat i huruvida hon är en ”neutral person” eller inte?
- JA!
7 b) Anser föreningen JA! att det finns några neutrala personer överhuvudtaget?
- NEJ!
Anser föreningen JA! att nu kan det vara dags att diskutera hur man ska uppnå jämlikhet i konstvärlden på någon annans premisser än de etablerade institutionernas?
- JA!!!
9) Har föreningen valt att bjuda in två politiker som paneldebattörer (en kulturminister och en talesperson för ett feministiskt part) – inte ”trots att det är valår”, utan just för att det är valår – eftersom föreningen anser att den här diskussionen bör föras på en realpolitisk nivå?
- JA!
10) Skriver Dan Jönsson i senaste numret av konsttidskriften Hjärnstorm att föreningen JA! är ett konstverk som kommer att gå till historien?
- JA!
Re: Utställningsförslag från Föreningen JA!
Dnr 39/159/2006
Till föreningen JA!
Tack för förslaget till ny performance – denna gång i form av en paneldebatt. Ni vill att var och en i arbetsgruppen ska redogöra
för sin egen tolkning av begreppet konstfeminism och sina avsikter med utställningen, men både utställningen
och katalogen har vuxit fram i en kollektiv arbetsprocess och är ett resultat av våra gemensamma kunskaper och
ansträngningar. Den styrka projektet har, som vi uppfattar saken, kommer ur vårt samarbete och vi ser inget bra skäl till att fokusera på oss som individer och tackar därför nej till ert erbjudande.
För att skapa största möjliga öppenhet kring utställningsarbetet har vi tillsammans skrivit en inledning i katalogen som behandlar definitioner, urvalsprinciper, mål etc. På er fråga om vad vi vill uppnå med utställningen, kan vi kortfattat svara att en central tanke har varit att synliggöra, dokumentera och problematisera förhållandena mellan konst och olika former av feminism under de senaste trettio åren. Vi hoppas att utställningen och katalogen skapar lust, engagemang och kunskap kring området feminism och konst; manar till handlingar inom konstområdet utifrån feministiska perspektiv och förändrar den i våra ögon ofta starkt förenklade synen på den aktuella tidsperioden.
Att ett projekt av denna art och omfattning inte kan vara invändningsfritt är en självklarhet för oss och det är en av anledningarna till att vi planerar att genomföra ett seminarium i samband med att turnén avslutas i Göteborg 2007. Då vet vi mer om vilka lärdomar som kan dras av utställningsprojektet Konstfeminism; erfarenheter och synpunkter som kan vara till hjälp för både oss och andra som vill arbeta vidare inom detta område.
Med vänlig hälsning,
Louise Andersson, Magnus Jensner, Anna Livion Ingvarsson,
Anna Nyström, Barbro Werkmäster, Niclas Östlind
—–Ursprungligt meddelande—–
Från: JA! nu [mailto:ja.nu@hotmail.com]
Skickat: den 20 februari 2006 17:40
Till: barbro.werkmaster@uu.se; Anna Livion; anna.nystrom@riksutstallningar.se;
louise.andersson@helsingborg.se; niclas.ostlind@liljevalchs.stockholm.se;
magnus.jensner@helsingborg.se
Ämne: Om JA!s deltagande
Hej Louise Andersson, Magnus Jensner, Anna Livion Ingvarsson,
Anna Nyström, Barbro Werkmäster och Niclas Östlind.
Ett mail om JA!s deltagande i andra etappen av Konstfeminism
Eftersom nästa öppning av utställningen ”Konstfeminism” närmar sig kommer vi i föreningen JA! här med ett förslag
till nytt performance.
Vi var mycket nöjda med vårt verk på Dunkers kulturhus och vi är glada över det förtroende ni visade oss. Vi har sedan dess har läst och tagit till oss av den kritik som ni har framfört. Vi vill därför göra ett nytt verk till öppningen på Liljevalchs, en paneldebatt/performance där ni får komma till tals.
Förslag från JA!: Paneldebatt/Performance.
Tid: Lördag 17 juni. 14:00.
Plats: Liljevalchs konsthall.
Ämne: Vad är ”Konstfeminism” och, varför är den?
Moderator: Tiina Rosenberg (är tillfrågad).
Medverkande:
Louise Andersson, konstpedagog, Dunkers Kulturhus
Magnus Jensner, 1:e konstintendent, Dunkers Kulturhus
Anna Livion Ingvarsson, utställningsproducent, Riksutställningar
Anna Nyström, projektassistent, Riksutställningar
Barbro Werkmäster, konstvetare
Niclas Östlind, intendent, Liljevalchs konsthall.
Varje medverkande samt moderatorn inleder med 10 minuters presentation av sig själva och sitt förhållande till feminism och till utställningen Konstfeminism.
Frågeställningar inför debatten:
Vilken personlig/politiskt ingång har du i ideologin feminism?
Vilka intentioner och mål hade du med utställningen?
Vad är din tolkning av begreppet ”Konstfeminism”?
Bifogar förslag med budget.
Vi hoppas att vi snart hör av er och att vi kan planera detta verk med er medverkan.
Med vänliga hälsningar,
Malin Arnell, Fia-Stina Sandlund, Johanna Gustafsson, Line S. Karlström/föreningen JA!
Läs and love! Kolla in Ordfront magasin nr 1, 2006, där briljanta Nina Lekander hyllar föreningen JA!s list och knivskarpt genomskådar institutionernas ovilja att genomföra en verklig förändring i artikeln; ”Vem behöver husdjur när man har Konstfeminism?”
Föreningen JA! säger bara: Yes!
För en månad sedan meddelade vi att två av institutionerna hade tagit kontakt. Nu har också en tredje institution hört av sig.
Den ena av dessa var Riksutställningar som meddelar att de inte ämnar skriva under avtalet. De redogjorde i sitt mail sitt arbetssätt med jämställdhets- och mångfaldsfrågor (detta arbete går att ta del av på Riksutställningars hemsida). Vi uppskattar att Riksutställningar tagit vårt förslag på allvar och bemöter oss med fakta och vi hoppas kunna hitta tid för ett samtal mellan föreningen och Riksutställningar.
Den andra institutionen var Dunkers kulturhus. Den 4 november 2005 ringde Dunkers kulturhus 1:e konstintendent Magnus Jensner upp JA:s Fia-Stina Sandlund för att uttrycka ett visst missnöje och osäkerhet från institutionen men att de ändå övervägde avtalet. Dock kände de sig förlöjligade av föreningen JA! och Jensner uttryckte oro inför att kommunicera med föreningen via mail då han var rädd att föreningen skulle offentliggöra uppgifterna. Han lovade trots allt att veckan efter samtalet delge föreningen JA, Dunkers kulturhus tankar kring avtalet. Via mail. Detta löfte gavs för ca 5 veckor sedan, därefter var det tyst. Fram till för ett par veckor sedan då bl a Jensner medverkade i P1:s kulturprogram ”Bildrutan” där han meddelade att Dunkers kulturhus inte ämnar skriva under nåt avtal på grund av att de som institution inte kunde skriva under ett avtal med en förening.
Ett par veckor efter detta radioprogram kom så ett brev från Dunkers kulturhus, till JA:s Line S Karlström. Brevet som är underskrivet av Magnus Jensner, 1:e konstintendent och Nils Righolt, Kulturhuschef meddelar att institutionen inte avser ingå JA:s avtal eftersom de; citat: ”I kommunens jämställdhetspolicy finns bägge frågorna upptagna. Dunkers Kulturhus arbetar efter dessa riktlinjer och eftersträvar förbättringar inom de områden där de inte efterlevs. Kulturhusets samlade utbudsverksamhet styrs i avtal med kommunens Kulturnämnd. Vi kan inte sluta avtal med enskilda föreningar, i det här fallet dessutom behäftat med eventuell sanktion i form av straffavgift.” Brevet uttrycker också ett missnöje över föreningen JA:s presskonferens på öppningen av utställningen ”Konstfeminism” då de anser att föreningen förvrängt institutionens statistik och läst den subjektivt, använt sig av ”patriarkala styrtekniker”.
Den tredje av institutionerna som nu har tagit kontakt med föreningen JA! är Liljevachs konsthall. I ett mejl den 14 december 2005 skriver konsthallschef Bo Nilsson och intendent Niclas Östlind att de inte kommer skriva på avtalet, eftersom de är en kommunal institution och arbetar utifrån kultunämndens riktlinjer. Vi kommer naturligtvis att vända oss till de politiska organen (de politiker, som utformar riktlinjerna för Kulturnämnd och Kulturdepartementet) för att diskutera vilka möjligheter de finns att genomföra en uppstramning. Vi förstår, vilket vi också redovisade i vårt tal på Presskonferens/Performance, att problemet inte enbart kan lösas av institutionerna själva. Men att kraven från de statliga och kommunala uppdragsgivarna måste ha mer tydligt formulerade krav.
Östlind och Nilsson är kritiska emot att de upplevt att föreningen JA! inte bjudit in till dialog. De menar att vi medvetet valt en form för hur vi har lagt fram vår kritik, som gör det omöjligt för dem att försvara sig. Föreningen JA! uppfattar det här missnöjet, som ett sätt att försöka slippa undan ifrån att diskutera frågan om jämställdhet och jämlikhet. Att vi ska backa undan för att det annars blir ledsamt och otrevligt för institutionerna. Vi har lagt fram kritik och statistik, på bakgrund av de förutsättningar som getts oss av institutionerna själva. Vi har lämnat ifrån oss kontraktet, som vi ser som vårat strå till stacken i jämlikhetsarbetet. Vi har uttryckt att vi gärna vill fortsätta diskussionen och att vi önskar en dialog.
Fortsättning följer.
Systerskapliga hälsningar, föreningen JA!
21 december 2005
I det senaste numret av tidskriften Arena (#6 dec 2005) skriver föreningen JA! en debattartikel under rubriken 50 % är allt vi vill och lite till. Fyra konstnärer om en inåtvänd och avpolitiserad konstvärld som gärna lånar rebellglans från feminismen och förpackar den, men har svårt att praktisera”
Ett utdrag från artikeln: ”… Strategierna bakom och effekterna av Konstfeminism har, som vi ser det, resulterat i en antropologisk, historisk utställning som snarare neutraliserar samtida feministiska ämnen än aktiverar dom. Vi kräver något bättre. Vi ser hellre att institutioner överlag, genom åren, presenterar konst genomsyrad av en feministisk analys. Och att de dagligen praktiserar jämlikhet i sina verksamheter. Sett ur ett köns – och etnicitetsperspektiv finns idag stora snedfördelningar i förhållande till bland annat utställningsverksamhet, inköpta verk och sammansättning av personalen. Om det handlar vårt gemensamma bidrag till utställningen – föreningen JA!.”
Två av institutionerna har tagit kontakt
Den 29 oktober tog Riksutställningars generaldirektör Ann Follin kontakt via mail. Med i mailet bifogas information kring Riksutställningars jämställdhets- och jämlikhets arbete. Här följer en kort sammanfattning av mailet; Ann Follin tackar för vår medverkan i utställningen Konstfeminism. Men hon meddelar att Riksutställningar inte ämnar skriva under avtalet då de anser sig ha föregått avtalets intention redan. Riksutställningar efterlyser en mer uppdaterad och saklig dialog från föreningen JA!
Den 4 november 2005 hör även 1:e konstintendent från Dunkers kulturhus, Magnus Jensner, av sig via telefon. Han ger, som anledning till att de inte hört av sig, att han varit bortrest. Han meddelar också att de på Dunkers kulturhus går igenom och överväger JämlikhetsAvtalet.
Men det finns besvikelse från Dunkers kulturhus sida, de upplever att föreningen JA! förlöjligat institutionen och det initiativ de genom utställningen Konstfeminism tagit. Att de varit öppna för dialog men uppfattat föreningen JA! som sluten och icke-kommunikativ. Bl a därför att vi vid presskonferensen på öppningen av Konstfeminism valt att besvara frågor genom att svara ja eller nej.
Vår intention med föreningen JA! är att uppnå förändring vad det gäller jämställdhet och jämlikhet inom konstområdet. Att genom vårt förslag, formulerat i JämlikhetsAvtalet, tillmötesgå önskningar om att arbeta i ett mer jämställt och jämlikt klimat. Det ser vi som en positiv gest, ett verktyg för att underlätta institutionernas arbete. Institutionerna upplever sig förbisedda och ”förlöjligade” av föreningen JA!. Att det uppfattats så är vi naturligtvis ledsna för. Samtidigt som vi hoppas att institutionerna förstår att vår intention är att ta på allvar och arbeta vidare utifrån den ansats till förändring som Konstfeminism lägger upp till.
Vi tror också att de kanske förväntade sig att vi i föreningen JA! fortsatt skulle ta huvudansvaret för kontraktet. Men det är överlämnat nu, i deras händer, därför att de har långt mer makt än vad vi har att genomföra förändringarna.
Vi för gärna dialog med institutionerna, det är ju hela poängen, därav det kontaktsökande vi startade redan veckan efter öppningen. Vi är inte ute efter att sprida dålig stämning, inte heller att ta rollen som uppviglare. Vi gick in i detta projekt med en positiv syn och med förhoppningar om en verklig förändring.
Nu när två av institutionerna visat intresse för diskussion välkomnar vi naturligtvis detta och hoppas att, inom den närmaste framtiden, kunna boka möten med respektive institutioner för att fortsätta dialogen.
Fortsättning följer. Systerskapliga hälsningar, föreningen JA!
13 november 2005
Den 15 oktober 2005 blev föreningen JA! offentlig, genom Presskonferens/Performance, då föreningens styrelse presenterade stadgar, målsättning och det framarbetade JämlikhetsAvtalet. Presskonferens/Performance skedde inom ramarna för utställningen Konstfeminism. Strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till idag på Dunkers Kulturhus.
Representanter från de inblandade institutionerna var närvarande och delgavs JämlikhetsAvtalet: Riksutställningar: Anna Livion och Anna Nyström, Liljevalchs konsthall: Niclas Östlind, Dunkers Kulturhus: Magnus Jensner. Även Konstfeminisms initiativtagare Barbro Werkmäster var närvarande.
Under Presskonferens/Performance satte styrelsen för JA! upp JämlikhetsAvtaletet i storformat inne i utställningen. Styrelsens representanter: Fia-Stina Sandlund, Johanna Gustafsson, Line S. Karlström och Malin Arnell skrev under.
Här hade institutionernas representanter möjlighet att skriva under, men avstod.
Vid dagens slut meddelade både Magnus Jensner (Dunkers Kulturhus) och Niclas Östlind (Liljevalchs konsthall) att styrelsen för föreningen JA! skulle bli kontaktade av dem på måndagen som följde, alltså den 17 oktober. Men ingen kontakt togs av institutionerna.
Onsdagen den 19 oktober tar istället styrelsen för föreningen JA! kontakt. Vi skickar ett mail där vi tackar för senast och uttrycker hur mycket vi uppskattat de utställda verken och mötena med de deltagande konstnärerna. Institutionernas representanter har valt att inte svara på detta mail.
Sedan föreningen JA!s offentliggörande och överlämnandet av JämlikhetsAvtalet, den 15 oktober, har alltså ingen kontakt tagits av institutionerna ansvariga för utställningen Konstfeminism.
Vår första, välvilliga, tolkning av tystnaden var att representanterna tagit ledigt efter arbetet med utställningen. Men då en annan deltagande konstnär varit i kontakt med en av representanterna via mail förstod vi att så är inte fallet. Det lämnar oss tyvärr med tolkningen att institutionerna valt att använda en av de mest tillämpade härskarteknikerna, osynliggörande. Vi hade hoppats på att, inom ramen för ett feministiskt projekt, bli bemötta på ett annat sätt.
Fortsättning följer. Med systerskapliga hälsningar JA!
26 oktober 2005.
I artikeln Starkt kvinnouppror lyckas inte provocera skriver Therese Marklund skriver om utställningen Konstfeminism – strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till i dag.
”Störta konstpatriarkatet! Bort med överrepresentationen av män inom konstvärlden, på såväl chefsposter som inom museer och konsthallars utställningsverksamhet. Det uppmanar föreningen JA!, bestående av konstnärerna Malin Arnell, Johanna Gustafsson, Line S Karlström, Anna Linder och Fia-Stina Sandlund.
Den nystartade föreningen driver sin aktion som en del av utställningen Konstfeminism som börjar sin turné i Helsingborg innan den vandrar vidare till Stockholm, Hudiksvall och Göteborg.
Utställningen inriktar sig på feministiska strategier och effekter inom konsten från 1970-talet fram till i dag. Den ligger i tiden och är politisk korrekt, men samtidigt som föreningen JA! med all rätt utmanar rådande maktordning, lär Konstfeminism inte bli något mer än en nostalgisk odyssé genom den feministiska konsthistorien.”
Svenska Dagbladet 22 oktober 2005
I artikeln Konst: Lede fi skriver Boel Gerell om utställningen Konstfeminism – strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till i dag.
”Utställningen Konstfeminism – strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till i dag är som titeln antyder en i stora delar retrospektiv utställning. Närmast nuet kommer nystartade föreningen ”JA!” som i samband med vernissagen presenterade sitt JämlikhetsAvtal och förklarade sig ha syftet ”att främja konst av hög kvalitet, det vill säga konst som bidrar till att störta patriarkatet.” Konst som redskap alltså, ett tillhygge att slå i pannan på den lede fi, där verkets värde definieras genom dess villighet att underordna sig ”saken”. Ett tänkande farligt nära den kulturkontrollerande diktaturens och så är vi där igen, i det hätskt naiva endimensionella tilltalet och det är synd. För utställningen är mycket mer än så. Detta är en skattkista fylld av verk av konstnärer som annars ofta fått stå tillbaka på en av tradition manligt dominerad konstarena.”
Expressen den 21 oktober 2005
Vad säger ni ja till?
- Till mer jämställdhet inom konstinstitutionerna, säger Johanna Gustafsson, en av föreningens fyra konstnärer. Vi berättar mer om våra förslag på lördag, men vi har tittat på statistik och har haft samtal med olika konstinstitutioner om jämställdhet.
Var det bättre eller sämre än ni trodde?
- Det var som vi trodde, tyvärr: det är långt kvar tills det blir jämställt. Men vi är hoppfulla och hoppas att vi kan hjälpa till genom att starta diskussionen.
Vissa tycker inte att feminism och konst har med varandra att göra. Vad säger du om det?
- Jag håller inte med. Det finns en gammaldags syn inom konsten, med bilden av det manliga geniet och diskussionen om vad som är konstnärlig kvalitet, som vi också kommer att diskutera. Det är en väldigt världsfrånvänd inställning.
Utställningen på Dunkers tar sin utgångspunkt i 70-talets konstfeminism. Vilka lärdomar kan man dra av 1970-talet?
- Då var vänsterrörelsen väldigt stark och den feministiska konsten blev snarare en del av politiken, den föll ur konstramen. Det måste man se upp med. Vi vill och ska verka på konstscenen.
Konstfeminism i Helsingborg
Fyra frågor till Johanna Gustafsson.
Lina Kalmteg i Dagens Nyheter 12 oktober 2005
JA!‘s målsättning är att störta de styrande heteronormativa, patriarkala, rasistiska och kapitalistiska maktordningarna genom en strukturell omfördelning av tillgången på pengar, plats och tid inom konstområdet.
JA! – JämlikhetsAvtal
Läs mer
