We will move in triangular formations and step on each other's feet.

I februari 2005 sammanfördes konstnärerna Line S. Karlström, Johanna Gustavsson, Malin Arnell, Anna Linder och Fia-Stina Sandlund av konstvetaren Eva Hallin, för ett samtal om ”feministiska motståndsstrategier” inför producerandet av katalogen till utställningen Konstfeminism – strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till idag.

Med det mötet som utgångspunkt och genom våra följande samtal började vi kollektivt reflektera över utställningens ramar. Vi var eniga om att utställningen Konstfeminism (som då vi blev inbjudna hette Feministisk konst) var ett viktigt och värdefullt men också mycket känsligt initiativ. Mycket stod på spel. Vi var kritiska till många saker i utställningsarbetet. Inledningsvis var vi rädda för att den gömda agendan egentligen var att Liljevalchs konsthall och Dunkers Kulturhus behövde putsa upp sitt dåliga rykte i fråga om könsrepresentation i utställningsverksamheten och vid inköp. Att de deltagande konstnärerna knappt skulle få något betalt var inte heller ett gott tecken. Många samtida konstnärer som arbetar processinriktat och performativt visades på utställningen – med ett undantag – endast genom dokumentation. Det fanns alltså ingen budget för en samtida feministisk konstnärlig praktik. Listan på deltagande konstnärer har från början inte heller innehållit utställare med annan etnisk bakgrund än ”svensk”. Utställningsgruppen talar om queer, men inte någonstans tar curatorerna hänsyn till det intersektionella perspektivet som enligt oss är det analytiska verktyg som bäst kan öka förståelsen av maktstrukturer och hierarkier. Vi såg upplägget att klämma ihop ca 120 av Sveriges mest tongivande konstnärer, och kategorisera deras arbeten under olika teman som förminskande. Verk som haft en politisk sprängkraft riskerade att bli annekterade varumärken som skulle sprida sin glans över etablissemanget. Vi upplevde att utställningen Konstfeminism genom sitt fokus på 70-talet riskerade att bli en ofarlig utställning, en utställning som pekade bakåt. Vi delade en önskan om att vara de konstnärer som pekar framåt och vi ville att dagens feministiska diskussion skulle finnas närvarande i utställningen. I ljuset av våra modiga, starka och fantastiska föregångare och med stöd av alla briljanta feministiska aktörer inom den samtida konsten bestämde vi att det var dags för Sveriges statliga konstinstitutioner att äntligen fixa det där med en verkligt jämställd och jämlik verksamhet. Var institutionerna bakom utställningen Konstfeminism (och andra konstinstitutioner som i teorin säger sig vara för jämlikhet) beredda att praktisera? Var de redo för en juridisk överenskommelse – att ta ansvar för sin uttalade vilja till ökad jämlikhet – och skriva under ett bindande JämlikhetsAvtal?

That’s the story. Och resten är historia som man brukar säga.

Nedan kan du läsa JämlikhetsAvtal (#1, 2005) som YES! Association/Föreningen JA! föreslog att upprätta mellan YES! Association/Föreningen JA! och institutionerna som visade utställningen Konstfeminsim – feministiska strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till idag; Dunkers Kulturhus, Liljevalchs konsthall, Hälsinglands Museum, Göteborgs konstmuseum och Riksutställningar. JämlikhetsAvtalet (2005) offentliggjordes på Dunkers Kulturhus i Helsingborg den 15 oktober 2005. I och med författandet av detta JämlikhetsAvtal (#1, 2005) bildades YES! Association/Föreningen JA!
– – – – – – – – – – – – – – – – – – –
JÄMLIKHETSAVTAL #1

Avtalets innehåll

Institutionerna förbinder sig härmed att iaktta jämställdhet och etnisk jämlikhet i utställningsverksamheten, vid inköp och vid personaltillsättningar.

Jämställd verksamhet

En jämställd utställningsverksamhet innebär i avtalets mening att minst hälften av de utställda verken bör ha en kvinna som upphovsperson. Verksamheten betraktas som jämställd om andelen kvinnor som upphovspersoner är högre, eftersom kvinnliga konstnärer varit och fortfarande är underrepresenterade vid de statliga konstinstitutionerna.

En jämställd inköpsverksamhet innebär i avtalets mening att minst hälften av de inköpta verken bör ha en kvinna som upphovsperson. Den budget som institutionen avsatt för inköp bör vara jämlikt fördelad mellan könen. Institutionen bör på sikt ha som mål att hela samlingen håller denna standard.

En jämställd personaltillsättning innebär i avtalets mening att minst hälften av de tjänster som utlyses efter avtalets ingående ska tillsättas med kvinnor. Institutionen bör på sikt ha som mål att andelen anställda kvinnor respektive män ska vara jämlikt fördelade över institutionens samtliga lönegrader.

Etniskt jämlik verksamhet

En etniskt jämlik verksamhet innebär i avtalets mening att institutionernas urval av upphovspersoner bör spegla samhällets etniska mångfald. Institutionerna bär ansvaret för att finna aktuell information om samhällets etniska sammansättning från statistiska centralbyrån eller andra tillförlitliga informationskällor.

En etniskt jämlik inköpsverksamhet innebär i avtalets mening att institutionernas inköp bör spegla samhällets etniska mångfald i fråga om upphovspersoner. Den budget som institutionen avsatt för inköp bör ta hänsyn till detta. Institutionen bör ständigt sträva efter att hela samlingen speglar den etniska mångfald som vid tidpunkten existerar i Sverige.

En etniskt jämlik personaltillsättning innebär i avtalets mening att de tjänster som utlyses efter avtalets ingående tillsätts på ett sådant sätt att det speglar samhällets etniska sammansättning vid tidpunkten. Institutionen bör på sikt ha som mål att den etniska mångfalden ska vara fördelad över institutionens samtliga lönegrader.

Utvärdering

Utställningsverksamheten, inköpsverksamheten och personaltillsättningarna utvärderas i perioder om två år. Det första utvärderingstillfället infaller två år från det datum den första insitutionen undertecknat avtalet. Nästa utvärderingstillfälle infaller efter ytterligare två år och så vidare. Avtalet är inte tidsbegränsat.

Sanktion

Om någon institution vid utvärderingstillfället inte fullgjort sina åtaganden i enlighet med detta avtal måste institutionen erlägga en straffavgift om 10 000 SEK (att justeras årligen i procentuellt förhållande till basbeloppet), per procentuell felaktig representationsfördelning när det gäller kön eller etnisk mångfald inom utställningsverksamheten, inköpsverksamheten och personaltillsättningen till föreningen YES! Association/Föreningen JA!s fond, som har upprättats för att ekonomiskt stötta de konstnärer som på grund av sin könstillhörighet, sin etnicitet eller sin sexuella läggning blivit utsatta för diskriminerande behandling.

Övrigt

Om ett åtagande i enlighet med detta avtal inte fullgörs och misslyckandet har sin orsak i institutionens arbetsrättsliga förpliktelser betraktas detta inte som ett avtalsbrott. Varje institution är bunden av avtalet från det datum då institutionens representant undertecknat avtalet.

Underskrifter

Detta avtal har upprättats i sex exemplar, av vilka YES! Association/Föreningen JA! och institutionerna tagit var sitt.

Helsingborg, 15 oktober 2005.

Comments
0

  • YES! Association / Föreningen JA! var ett konstkollektiv, ett konstverk, en förening, en konstarbetare, en institution, en grupp människor som arbetade för att störta de styrande heteronormativa, patriarkala, rasistiska och kapitalistiska maktstrukturerna genom att genomföra en strukturell omfördelning av tillgången till finansiella resurser, plats och tid inom (konst)fältet.
  •  
    YES! Association / Föreningen JA!, All that you touch You Change. All that you Change Changes you #2 (2017)
    A New Spelling of a Street – A tribute to Audre Lorde (2017)
     

    YES! Association / Föreningen JA!

    All rights reserved 2017